Category Archives: Skor

Semesterplaner

Tillbringar midsommarafton med att städa hemmet som påminner om någonting jag inte vill bo i pga långvarig förkylning och slarvmajasyndrom. Jag ska diska undan, plocka undan, tvätta samt packa väskan full av pryttlar. Imorgon åker jag nämligen på en liten semesterresa ner till västkusten och älskade mor, hennes gubbe och släkten. Jag ska flyga ner imorgon, så har en ursäkt förutom förkylningen att bara chilla ikväll. Känns konstigt nog helt okej, midsommarfirande känns lite överskattat, särskilt när det spöregnar.

Att syrran inte är hemma känns lite tråkigt, men men, vi syns nog snart ändå (Florida i december?!). Ska bli så skönt med lite västkustklimat i någon vecka även om det verkar kallare än vanligt därnere också. Men att få bli lite bortskämd hos mamma, få ett välförtjänat miljöombyte, mysa massor och få promenera längst strandpromenaden utmed havet i mina nya toningskor från Skechers gör mig glad. För att inte glömma att besöka moffa, mommo och moster och kusinerna som också är där, i bästa sommarparadiset. Ska bada som tusan oavsertt väderlek!

Har just nu planer på att packa ner fem par skor för en resa på 7-8 dagar, men något säger mig att det kanske inte är så bra att packa väskan full av skor. Men… jag vill! Hihi.

Glad midsommar på er läsare!

Skor in absurdum.

Tänkte ta tag i bloggen igen, ge den lite konstgjord andning, stödhjul och ny energi. Den har helt klart kommit i skymundan allt eftersom jag börjar jobba allt mer.  Men idag, lördagmorgon när jag vaknar sju av mig själv återvänder jag till den. Behöver utlopp för orden, mina fingrar som dansar över tangentbordet behöver träning.

Så jag skriver ett långt inlägg som förklarande bokstaverar varenda känsla, ärligt, utelämnande, rått och helt fantastiskt. Sen ångrar jag mig, inser att det är dumt att publicera, ångrar mig igen: tänker att självklart borde jag vara öppen med allt, frispråkig, nydanande och utmanande med mina privata tankar och känslor. Sen återigen det där onödiga huvudbryet som kanske är bra, men kanske också dåligt för det hindrar mitt ordflöde och min textdiarée.

Beslutar mig istället för att skriva om ytligheter. Det kan man också ordbajsa om. Det där alla modebloggerskor så frenetiskt ägnar sig åt dagligen, trots att dom inte har någonting vettigt att skriva om, bara ytterligare en outfit att visa upp och en narcisstiskt lagd personlighet att tillfredställa.

(PS. Kom du bara hit för att se skorna så finns de längre ned).

Men jag sänker mig inte så lågt (förstås), tänker inte vara fulkultur och bli så mainstream utan istället tänkte jag berätta om förra veckans wow-upplevelse som inte går av för hackor och den får alla Kenzors materialism att blekna, alla Blondinbellors shoppingvanor att verka fjuttiga och obetydliga och alla Devotes modegurus att upphetsat samlas i grupp och ägna sig åt perversiteter. I sanning så får detta inlägg beskriva mina egna shoppingcravings att få totalt utlopp i en förunderlig orgasm av shopping-spree-gon-crazy-välbehag. Hjärtat slår dubbelvolter, mitt estetiska sinneslag får tillfredsställelse. Ja, ni vet…

Så nu drar vi händelseförloppet, från början till start. Are you ready? Ja, jag tänker inte vänta i alla fall.

I torsdags morse förra veckan hände något helt sjukt och tämligen ofattbart. Eller kanske inte ofattbart, men livet tog ytterligare en liten vändning åt det positiva hållet. Det är i alla fall torsdagsmorgon kring åtta-tiden och jag sitter på jobbet, har nyss kommit dit och har sömngrus i ögonen, det nybryggda kaffets aromer bredvid mig pockar på uppmärksamheten och väntar lydigt på att drickas upp och göra sitt jobb för piggheten. Jag sträcker på mig och rullar nacken sådär som jag alltid gör på morgonkvisten och är ensam i mitt kontor för M är ute på språng, på möte någonstans.

Datorn är nyss påslagen och andas andfådd framför mig, även den morgontrött och segare än vanligt. Lika barn leka bäst ni vet. Som om en röst säger till mig att kolla mailen jag sällan kollar numera så klickar jag in mig på hotmailen, knappar in lösenordet som karvats in i mitt undermedvetna och möts av 10- 15 nya olästa mail. Eftersom mailen i princip är övergiven, förutom att jag lämnar den när jag anmäler mig till nyhetsbrev eller i tävlingar så är det flesta mailen bara reklam, spam eller annat ointressant. Det kunde lika gärna hamnat i papperskorgen på en gång och visat lite diskret hänsyn gentemot inkorgen, men inte då.

Så när blicken vandrar mellan skitmailen så fångar plötsligt något min uppmärksamhet lite svagt, för det sticker ut. Det är inte uppseendeväckande för jag förstår inte vad det innebär där och då, men bland raderna ser jag en företagsadress jag inte känner igen, en titel som verkar helskum där det står ”Grattis! Du har vunnit 40 par skor” och jag blundar och öppnar ögonen igen och halvkikar men mailet finns kvar.

Pulsen ökar i rekordfart och jag hinner inte tänka särskilt många tankar innan jag fått upp mailet och läser de första raderna. Jag läser det flera gånger, men jag förstår det inte riktigt. Jag kan inte koppla eller förstå, det är morgon, det är min skräpmail jag använder till ingenting numera och ytterligare en gång läser jag innnan det plötsligt slår mig. Jag deltog ju i en tävling om det som står i mailet för en dryg månad sen! 40 par skor från Sveriges största skobutik på nätet.

Nu sitter jag där en helt vanligt men väldigt ovanlig torsdagsmorgon och läser ett mail där det står att jag vunnit tävlingen. Att JAG, lilla jag (som hatar när folk benämner sig som “lilla jag” rent generellt) har vunnit 40 par skor till ett värde av alldeles för mycket pengar. Jag kan varken förstå det eller koppla alla trådar i huvudet men plötsligt inser jag det helt osannolika. JAG KANSKE VUNNIT TÄVLINGEN!!?? Jag börjar nästan hyperventilera när det sakteliga går upp för mig, inte kan väl jag ha vunnit??? Är det ens möjligt…

Sen kopplas förnuftet på igen. Varför får jag ett mail, varför ringer dom inte? Det måste vara något fel, kanske är det bara på låtsas. Skeptisismen tar mig ner på jorden igen innan hoppet på andra axeln tar ett rejält skutt framåt och får mig att fundera på om jag faktiskt vunnit ändå. Varför skulle jag annars ha ett mail i min inkorgen som säger så?

Det tar inte många sekunder för mig att skicka iväg ett mail till den ansvariga på företaget som skickat mig mailet, om hon kanske kan ringa mig och bekräfta vinsten så att jag faktiskt kan tro det. Men innan dess skuttar jag upp ur kontorsstolen, springer in till kollegorna jag knappt känner i rummet intill och säger ”VET NI VAD JAG HAR GJORT!?” och berättar hela grejen med sådan entusiasm, glädje och euforisk coctail i kroppen att jag knappt kan stå still samtidigt som jag inte riktigt vet om det faktiskt är sant själv och kanske betraktas som en skogstokig skrytmåns till kollega. De skrattar när jag berättar det hela, får stora ögon och gapar stort av avundsjuka (kvinnor och skor ni vet) och jag är lyckligare än kanske någonsin på grund av framtida materiell lycka och gör volter i fantasin och allt som handlar om arbete ligger på mils avstånd.

Innan jag hunnit få något svar av den ansvariga så letar jag upp hennes nummer i mailet också, ringer och hon vet vem jag är när jag ringer för hon pinsamt nog förmodligen satt och skrev ett svar. Hon säger till mig att det är på riktigt, att jag minsann är vinnaren i tävlingen och att hon hade tänkt ringa mig under gårdagen men inte hade haft tid. Hon berättar att hon som är ansvarig för tävlingen på skoshoppen snart kommer ringa mig och informera mig om hur det hela kommer att fungera och glädjeruset inuti när jag sakta men säkert inser att jag vunnit tävlingen är obeskrivligt.

Knappt 5 minuter senare ringer hon upp, hon verkar lika glad som jag nästan och beskriver utförligt och oerhört omtänksamt kring hur hela förloppet fungerar och att jag har en innestående summa på företaget som jag kan hämta ut skor från under lång tid framöver, eller så kan jag “köpa” flip flops att dekorera väggarna hemma med om jag har lust i stället. Valet är mitt och jag jublar inombords och försöker verka representativ samtidigt som jag vill börja storböla av lycka.

Av något så simpelt men så underbart som en jättelik skovinst. Jag som aldrig vinner tävlingar vinner en, och det är inte bara 25 kr på triss utan så mycket mer.

Det tog inte mer än ett dygn innan första beställningen var gjord och nu såhär en vecka senare har jag fått hem 17 par skor som trängs på vardagsrumsgolvet och pockar på min uppmärksamhet. Skofetischisten i mig är helt klart genetiskt (defekt?) arvegods från min mors sida och hon var inte sen med att påtala moderns betydelse och skoälskaren i henne.

Tänkte nu visa upp lite bilder, som visar det helt osannolikt fantastiska med att vara jag just nu och händelseförloppet mer i detalj.

Här är den massiva kartongen som jag med bärhjälp av käraste L får hjälp med att konka hem från posten. Jag trodde i min naivitet att det bara var 11 skokartonger jag väntade på, men insåg när jag såg kartongen att det troligtvis var lite mer än så jag beställde. Men med L’s hjälp, en bil och en hiss fick jag upp den till lägenheten.

Väl inne i lägenheten öppnar jag lådan medan L med stora ögon tittar på och vi ser alla skokartonger och blir helt till oss. Blöta i trosan nästan, om man ska vara vulgär och ärlig. Det är många kartonger, det är spännande, det är roligt, det är jobbigt och en konstig och något plump liknelse vid att föda barn på grund av svettpärlorna i pannan på mig uttalas.

Här är hela samlingen med skor efter att L åkt hem och jag som om det vore helt naturligt har lagt fram alla lådor på golvet i någon form av ordning för att visa upp dem inför den digitala världen och er.

Nu har jag även ungefärligt bestämt mig för vilka jag ska behålla och vilka som ska åka tillbaka pga fel storlek eller alldeles för svåra att gå i. Dessutom har jag påbörjat en specifik skogarderob i hallen som jag egentligen skulle vilja ha öppen, eftersom skorna är så himla fina men jag får se hur det blir. Här nedan är iaf 8 av paren som jag gillar väldigt mycket. 🙂 Fina va? Skorna längst upp till höger är en utmaning, men jag ska lära mig gå i dom.