Mr Casanova

Att jag såg honom i baren den där kvällen går inte att förklara. De skrivs om feromoner, dragningar, attraktionskraft och oförklarliga men kanske ändå förklarliga anledningar till att man fastnar för någon speciell ibland. När allting annat hamnar i periferin och blicken utmejslar varenda skepnad i hans ansikte, varenda drag hos personen lyser i neonlampor inuti ens kropp. Hur hjärtat börjar bulta med sådan intensitet att det känns som om man varit en zombie som somnat in tidigare. Ibland kan man till och med känna känslan redan innan, att det här kommer bli en jättebra kväll, få någon slags intuitiv känsla på förhand som upplyser en om att ikväll så händer det där man längtat efter.

Han stod där. I myllret av minglande rockfanatiker, medelålderskvinnor, fulla ungdomar så stod han där och sträckte sig över baren för att peka ut en ölsort. Och jag visste med ens att han vill jag ha. Jag vill ta med honom hem, lära känna honom, andas in hans hals, fylla mitt hjärta med hans historier. Så jag gjorde sådär som jag gör när hela min kropp ropar efter någonting, när det blixtrar inuti av ha-begär. Han hade inga ytterkläder med sig, men han verkade inte frysa och när jag satt på pakethållaren på min cykel och höll händerna om honom kändes det som att det aldrig skulle ta slut.

Det gjorde det.

För jag förstod honom inte och han förstod inte mig.

Det där är någonting återkommande, att jag faller handlöst men sen inte förstår alls hur motparten resonerar, eller inte resonerar och bara befinner mig i något slags töcken av passion, frustration, motstridiga känslor och längtan. Ibland kan jag inte kan gå vidare för än jag till fullo förstått, men vissa personer förstår man aldrig. Man får inte de där förklaringarna man så gärna vill ha. Det är ingen som berättar utförligt för en, för det handlar om omedvetna strategier och psykologiska reflexer. Det finns inget lexikon. Ingen sida 89 med lösningarna på gårdagens, förra månadens eller fjolårets förälskelser.

Istället möts man av en kompakt tystnad. Eller ingenting alls. Ibland förtäckt desperation maskerat av ilska.

Man var kanske bara en i mängden. Inget streck på sängkarmen, men en känsla bland många andra. En intensiv förtrollande känsla som sen gick över och sorterades bort. Då känner man sig som en latinsk casanovas sommarflirt.

Och man försöker förstå. Men det finns inget att förstå.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: