Vill man vara fin får man lida pin

Fy sjutton; så kan man sammanfatta den gångna veckan. Är idag på den åttonde dagen av rivstart.

Jag har beslutsamt genomfört den första veckan med rivstarten men stundtals undrat vad fan jag håller på med. Dag 3-4 var absolut värst, hungerskänslorna i kombination med ett vad det tycks aldrig sinande sug efter mat har varit hemskt jobbigt. Jag har dessutom halvlipat litegrann över sorgen att inte få äta det jag är som mest sugen på utan endast ha ett fåtal olika måltidsersättningar att välja på, där ytterst få alternativ är goda överhuvudtaget. Allra värst var nog gårdagen då jag fick tacka nej till ett födelsedagskalas på grund av att jag inte skulle kunna uthärda alla uppdukade frestelser, nybakade kanelbullar, kladdkaka och annat som jag ändå sedan fick se via Instagram och dessutom missade eminent sällskap. Att jag  fick tacka nej till en AW på fredagkvällen gav också ett sting i hjärtat, då jag hemskt gärna ville träffa min kompis M men samtidigt så går ju AW ut på att äta och dricka och eftersom jag inte kan göra varken eller var det liksom ingen idé. Jag ville helst inte sitta och titta på dem medan dom åt restaurangmat, hur bra sällskapet än skulle va.

Det är nästan sjukt hur mycket mat och sötsaker som omringar oss varje dag, man tänker på det när man inte får äta det. Överallt dessa dofter, reklamerbjudanden i tidningar och på tv i reklampausen, sötsaker som dräller omkring på fikaraster och den där latten man inte kan dricka under förmiddagsfikat, eller frukten som ligger i fruktkorgen och glänser. Lägg därtill hur gott annars vardaglig mat verkar, som man i normalfallet knappast uppskattar i någon högre grad men under diet tycker verkar vara himmelriket. Idag på bussen hem från jobbet i middagstid hade någon med sig ett skrovmål i en påse och den där lukten av hamburgare spred sig och liksom omringade mig så att jag fick skärpa mig för att inte kliva av och gå raka vägen in på MAX och beställa ett originalmål. Det kändes bittert att bita i det sura äpplet och åka till IKSU för att köpa min VLCD gröt och en förpackning med Kaffeshakes, även om den sistnämnda var en positiv överraskning.

Ärligt talat så har jag tänkt flera gånger att “nu avbryter jag det här” men ändå på något konstigt sätt fortsatt i samma spår, fyra måltidsersättningar per dag. Ikväll har jag dock fuskat litegrann, åt två plommon och några torkade tranbär innan middagen. Jag tror inte att det är någon större fara, så länge man inte kommer över en viss kalorimängd och gör så att ketosen bryts. Fick tipset att tugga på lakritsrot av mamma, det vill man ju inte svälja men man kommer åt lakritssmaken åtminstone, så det har jag tuggat på som en annan get tuggar på gräs.

Energin vad det gäller träningen är inte på toppnivå riktigt, det är svårt att få till det med måltidsersättningen då jag gärna skulle vilja äta någonting efter träningen också på kvällen men då redan förbrukat mina fyra måltider. Jag äter en innan jobbet vid 07-07.30 ungefär, en under lunchen vid 11.30, en vid eftermiddagsfikat kl 14.00 och en när jag kommit hem från jobbet vid 17-18-tiden. Det är oerhört tomt efter träningen om man bara kan dricka vatten. Gissar att jag eventuellt försöker komma på dåliga ursäkter nu, men det känns iaf väldigt eländigt. Har ju liksom blivit inkörd i att kroppen behöver någonting att återhämta sig med efter träning, gärna protein, men så funkar det ju inte när man kör Very low calorie diet.

Ska trots visst psykiskt såväl som fysiskt motstånd (huvudvärk och kass i kistan) försöka fortsätta köra på rivstarten eftersom det är vad jag ställt in mig på. Jag har målbilden i bakhuvudet och känslan av stolthet och framförallt lätthet jag kommer känna när jag är klar i åtanke. Jag får inte börja kompromissa med mig själv och måste skaka av mig dom här tankarna om att det är hopplöst och mota bort den där hungriga djävulen som sätter sig på axeln och kommer på olika vulgära förslag om leverpastejsmörgåsar och diverse olika saker som jag tidigare tryckt i mig utan att reflektera kring det.

Men, blir det alldeles för tungt går jag över på varierad kost i förtid. Nu har jag i alla fall fått in tänket att jag måste tänka betydligt mer på vad jag äter, när jag äter och hur mycket jag gör av med under dagen, så jag tror hur som helst att jag kan lyckas med en viktnedgång även med varierat. Om än kanske inte lika snabbt som med en rivstart om jag skulle avbryta den. Nåväl. Vill man vara fin får man lida pin.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: