Om hälsohets o onyanserade resonemang om hälsa

Ett par saker har irriterat mig på sistone, bland annat onyanserade tankar och gapiga utrop angående hälsohets. Jag brukar inte läsa Lady Dahmers blogg, sällan hennes tweets heller för den delen eftersom jag tycker att det är för enkelspårigt. Men man kan ändå inte undgå när hennes tweets retweetas i flödet eller att hennes hashtag #hälsohets fått ett rätt kraftigt genomslag på twitter under julen. Både på gott och ont. Det är positivt att ämnet diskuteras. Det är negativt när man inte gör distinktioner avseende vad som är konstruktivt respektive destruktivt med hälsa.

Taggen handlar om hur stressande alla tips och råd om hälsa och träning är enligt Lady Dahmer och hur det bidrar till att folk mår sämre. Men det har urartat till en diskussion där det bara finns hurtbullar som stressar andra med sin träning och sitt ätande (eller icke-ätande) på ena sidan och tjocka latmaskar som vägrar träning på den andra sidan och inga mellanting därimellan.

För det första så gillar inte jag heller överdriven mat- eller träningsfixering, när något går till överdrift är det sällan konstruktivt. Snarare rätt destruktivt och kan förpesta tillvaron för många i omgivningen, särskilt när personer inte håller det för sig själv utan gärna ska förklara för andra hur de ska leva, träna och hur mycket de ska röra på sig. Likaså kommentarer om människors ätvanor och nedlåtande blickar avseende sötsaker kan göra mig riktigt arg.

Men när man läser Lady Dahmers uttalanden och tweets om #hälsohets så finns det ingen balans och inga mellanting, det är antingen eller, på och av in absurdum. Folk är ätstörda hit och dit trots att de bara tänker på vad de stoppar i sig, vilket de allra flesta som faktiskt sköter om sin kropp börjar göra. De är även så kallat ätstörda om de vill träna bort något onyttigt och med den logiken skulle ungefär hälften av alla träningsintresserade vara ätstörda, vilket de såklart inte är eftersom att tanken på vad man stoppar i sig kontra gör sig av med inte nödvändigtvis behöver innebära att man är “ätstörd”. Med detta resonemang så missanvänder man inte bara ordet “ätstörd”, man bagatelliserar även personer som faktiskt lider av riktiga ätstörningar med att förklara folks beteende med en ätstörning bara för att man inte förstår det. Jag har exempelvis en bekant som hade riktiga ätstörningar under flera år, smusslade ner maten i småbitar, åt enstaka o la resten i servetten i knät eller bara satt och tittade på maten framför sig. Samtidigt älskade hen att laga mat till andra och hjälpa till i köket, men kunde inte för en sekund tänka sig att äta all mat hen lagade. Tilllsammans med denna faktiska ätstörning motionerade hen kopiöst mycket och var med andra ord väldigt underviktig. Det ÄR att vara ätstörd, på riktigt.

Jag har en annan bekant som trots en gastric by pass har samma ätvanor nu, som hon hade innan hon gjorde operationen. Hon har gått ner i vikt en hel del, men har inte ändrat sina väldigt osunda matvanor och rör inte på sig. Det är också att vara “ätstörd”. Att inte vilja äta knäck julen igenom, stå över en pizza eller vilja gå ner några kilo för att komma i en nyårsklänning handlar sällan om att vara ätstörd heller, såvida det inte är en konstant kamp om vikten och en fixering vid den.

Lady Dahmer och andra som envisas med att retweeta hennes tweets hävdar även att om man bloggar om sina träningsframgångar eller sin viktnedgång så “hetsar” man andra och bidrar till  stress och psykisk ohälsa. Det är en väldigt subjektiv åsikt. Den som bloggar om sin viktnedgång kanske gör det för att den peppas av det, eller för att den peppar andra. I mina ögon har man ett rejält problem med sig själv och sin filtrering av andras liv och leverne om man tolkar allt som har med träning och hälsa som “hets”. Det är nog snarare det som är problemet, än andras träningsdagböcker i det fallet.

Jag tycker det är rätt synd att en person som hävdar att “att bli tjock är det bästa som hänt mig” (förmodligen för att provocera också) och konstant hävdar att uppmuntran till hälsa är någonting negativt och enkom leder till stress får så pass mycket uppmärksamhet och inte sägs emot i större omfattning. Samtidigt som Lady Dahmer hävdar det nyss nämnda (att bli tjock är så himla positivt och prat om folkhälsa bara är stressande) så hävdade hon några timmar innan dess att “det är väl ingen som sagt att det är BRA att vara ohälsosam?” Motstridigt och dubbla budskap in absurdum i mina ögon.

ladydahmer

Tyvärr är det just vad hon själv framhåller. Hela hennes resonemang cirkulerar konstant kring att ett ohälsosamt leverne är bättre än ett hälsosamt, hon säger i ena stunden att tjocka och icke-tränande personer skuldbeläggs o är skamligt och att folk kollar snett på dessa, för att i nästa  sekund kasta samma anklagelser på de som tränar och tar hand om sig. Blogginlägget ovan glamouriserar dessutom ett ohälsosamt leverne, för det finns ingenting hälsosamt med att vara överviktig. Oavsett om man så lär sig mer om människors nedlåtande beteende gentemot tjocka människor eller inte.

Läser man på om vilka risker övervikt och framför allt fetma medför (precis som undernäring) för kroppen så står det klart att det knappast är nyttigt för individen, på något sätt.  Man kanske skulle överleva längre än den utan underhudsfett om det blev en ny istid, men det är ju inte särskilt troligt. Så tyvärr, hur jävla orättvist och jobbigt det än må verka så är det inte hälsosamt att vara tjock (några kilon hit och dit är inte vad jag åsyftar).

Likaså blir jag irriterad över kassa argument om att man minsann inte vill träna, man inte “orkar” träna eller inte har “tid” att träna. Det är helt okej att säga att man inte vill, vi väljer själva hur vi vill leva våra liv. Men då bör man också vara medveten om vad det i förlängning leder till för sin egen hälsa och inte gnälla över att människor kommer tappa tålamodet med en när man säger sig vara trött, ha för lite ork eller ont i kroppen. Vi är inte gjorda för att såsa runt hela dagarna, inte gjorda för att sitta still på ett kontorsrum dagarna igenom, inte gjorda för vara säckpotatisar som gärna öppnar en Ben & Jerrys i soffan och twittrar ur oss om vår avsky för aktiva människor. Vi är gjorda för att röra på oss, hur jävla jobbigt det än må vara. Samhället som det är uppbyggt för oss idag är direkt skadligt för vår hälsa för det bygger på inaktivitet.

I själva verket kommer ofta bristen på energi och tröttheten på grund av att man inte rör på sig i tillräckligt stor utsträckning eller äter fel mat. Sen tycker jag det är jävligt synd att Lady Dahmer inte verkar tänka på att människor rör på sig, tränar och äter nyttigt av andra skäl än för att se bra ut och ha en tränad o snygg kropp. Som tänker på hälsan av helt andra skäl än för att komma i nyårsklänningen. Det finns väldigt många som tränar för att de mår psykiskt bättre av det och för att kroppen mår bra av det också, men det faktumet verkar ju inte riktigt ha nåtts av anti-hälso-klicken av arga twittrare.

Att råd om att man ska vara hälsosam, tänka på vad man äter och träna mycket kan vara stressande är förstås sant, men personligen tycker jag att det är bättre att vi uppmuntras till att tänka på vad vi äter och ta hand om våra kroppar än att vi skulle överösas med bortförklaringar och idiotiska påståenden om att “alla är olika” när det kommer till hälsa. Nej, alla är inte särskilt olika, alla kan leva ett hälsosamt liv – om de ges rätt verktyg, bildning och förutsättningar för det.

Det behövs inte en personlig tränare, en privat kock och ett gymkort för 5000 kr per år för att komma i form och leva hälsosamt, det behövs en målmedvetenhet och ett jävlaranamma. Vill man komma i form, så KAN man det. För vissa är det bara längre bort än för andra. Jag tycker också att Anna Skipper-hurtiga människor som med piskan snarare än moroten hävdar att “alla kan” är skitjobbiga, men det finns en viktig underton i sådana uttalanden. Det går, om man bara vill. Vill man däremot inte, så går det såklart inte heller, precis som det inte går att sluta röka, sluta dricka eller sluta vara uppe för sent på nätterna om man inte bestämmer sig för att faktiskt ändra på det. Och det handlar alltid om ens egna inställning och ens egna val i det fallet, ingen annan kan ändra på dig eller göra det åt dig.

Jag vore jävligt tacksam om man kunde skicka aggressionerna om #hälsohets åt rätt håll, inte till människor som faktiskt tar hand om sig själva eller påverkas av idealen som konstant reproduceras i samhället. Skicka aggressionerna och synpunkterna till redaktionerna på träningstidningarna som spyr ut det ena tipset efter det andra om hur man blir lite bättre med en viss typ av mat, en viss typ av träning eller propsar för att det bara finns en sorts livsstil när det finns många. Kanske är det inte ens träningstidningarna som ska ha det värsta lasset för de uppmuntrar ju åtminstone till träning, utan tjejtidningarna som konstant utgår ifrån att läsarna inte är kompletta utan bara kan bli det med förändringar, som i princip alltid handlar om utseende och en slimmad kropp och då handlar det oftare om dieter och viktnedgång, snarare än träning och sundare livsvanor.

Till regeringen som inte förstått vikten av att hälsa är en klassfråga där vissa inte har kunskaperna om hur man lever hälsosamt, inte känner till bra mat  och inte ges varken redskap eller möjligheter till träning utan att ruinera sig eller saknar resurserna för att kunna träna för att det är så mycket annat som måste prioriteras.

Lady Dahmer skrev även ett stundom tänkvärt och stundom korkat inlägg som inledde debatten om att vi inte ska prata om folkhälsan mer, men blandar ihop folkhälsan med skeva skönhetsideal o hur kvinnor ständigt strävar efter att behaga och vara någons (mäns) begär. Hur kommersiella intressen och kapitalism fått träningstidningar och tjejtidningar att fullständigt explodera av innehåll om hur vi konstant kan förbättra oss själva, bli mer fulländade och mer åtråvärda. För att inte tala om alla Gör-om-mig-program på tv där den lyckade människan alltid är smal. Folkhälsa däremot handlar om hur folket i landet mår, sociala förhållanden och den psykiska såväl som fysiska hälsan, det får man aldrig sluta tala om. Blanda inte ihop begreppen, är ni snälla.

Lady Dahmer skriver i inlägget:  “Och alla ni som gått ner i vikt, oavsett hur mycket ni kämpat, HÅLL KÄFTEN OM DET. Det triggar och upprätthåller bara kraven. Ni bidrar till hetsen, stressen och ångesten hos andra. Blogga, twittra eller facebooka inte om er viktnedgång. Redogör inte för varje kilo ni gått ner eller varje kalori ni avstår från och posta inga före/efter-bilder. Gör bara inte det.

Jo – gör det, säger jag. Men berätta gärna om varför ni gick ner i vikt, vad de var som fick er att ta det beslutet, vilka ideal, normer och ständiga kommentarer som fick er att sträva så mycket efter att bli smalare. Synliggör vilka normer som finns i samhället, som gör att kvinnor känner en sådan press och stress över sitt utseende. Och om det vore så fatalt KONSTIGT att ni gick ner av andra anledningar, berätta om det med och vad det innebar. Mådde ni kanske t.om. lite bättre av att börja röra på er? Gjorde den friska luften utomhus som fyllde era lungor att ni fick ro i kroppen, kunde tänka klarare eller började må mindre dåligt och bli mindre stressade? För gud ska veta att det finns betydligt fler anledningar till att träna än att se bra ut.

Jag tog mig ur både sömnsvårigheter och ångestbesvär av dagliga powerwalks och nyttigare mat, jag blev piggare, mindre trött och fick mer energi på grund av en hälsosammare vardag. Det var både #hälsohets (ja, faktiskt) andras tjat, oro och kommentarer kring min kropp som ledde till det, precis som MITT beslut att faktiskt göra någonting åt en ohälsosam livsstil och en kropp jag otrivdes i. Likaså MÅSTE jag motionera för att inte få sjukt ont i mina knän som jag har knäskador i och #hälsohets kan ibland faktiskt ge mig den sparken i baken jag behöver när jag försöker hitta undanflykter för att slippa.

Rikta er ilska åt rätt håll. En hälsosam livsstil är inte destruktivt för individer, däremot så är helt snedvridna utseendeideal och de bilder av kvinnokroppen  som smal snarare än tränad som vi ständigt omges av skadlig, det är två olika saker som bör åtskiljas.

9 thoughts on “Om hälsohets o onyanserade resonemang om hälsa

  1. Veronica says:

    Som jag skrev på Twitter; ett lysande inlägg! Jag har reagerat som du ungefär, kanske inte så mkt på LD´s inlägg på Twitter men att det är lite snett o skrev om det i min blogg för nån dag sedan. Inte så här bra förstås. Men ändå. Tänker man på vad man äter o rör på sig är man “jävligt hurtig”. Gör man inget av det så är man osund. Det finns inget i mitten. Synd.

    Ha det fint! Veronica

    • Tack för det! Anledningen till att jag reagerar på just hennes inlägg handlar till stor del just om hur hon skuldbelägger beteenden hon själv inte lever efter/förstår men samtidigt klagar över när detsamma händer henne själv + det faktum att det inte finns någon balans i hennes resonemang. Tröttsamt och det gör att man tappar förtroendet. Ha de fint själv!

    • Som kom efter massiv kritik angående hennes uttalanden. Det är ju super att hon nyanserar det, men det inlägget kom alltså mao efter mitt.

      • Nilam says:

        Så det spelar roll vem som var först med kritiken? Hon nyanserar ju iaf, och jag som läser ditt efter hennes tycker faktiskt ditt är rätt grundlöst. Trots att det skrivits innan…

    • Det var inte bara jag som kritiserade hennes onyanserade resonemang. Hon har utöver sina blogginlägg skrivit hundratals tweets om ämnet, som konstant dumförklarar eller anklagar andra för att sprida “hets” – utan att förstå att det finns andra orsaker än ätstörda vanor el hälsohets som gör att man talar om hälsa/vikt/träning. Vad du tycker avseende om det är grundlöst eller inte rör mig inte i ryggen.

  2. maramackan says:

    Tack för intressant läsning! Jag hade missat att andra blir stressade av att jag gillar att röra på mig.😉

  3. […] bloggaren/tyckaren Lady Dahmers utspel kring #hälsohets häromveckan och skrev ett längre inlägg om hur onyanserat jag tycker resonemang som utgår ifrån att allt som har med vikt/träning/hälsa […]

  4. […] istället för att rikta ilskan och kritiken mot strukturer och normer, så passar både Uvell och Dahmer på att kritisera även de som tränar och uppenbarligen finner någonting givande med […]

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: