Knightley imponerar i A Dangerous method

Har verkligen ändrat uppfattning om Kiera Knightley efter hennes rolltolkning av Sabina Spelrein i filmen A dangerous method. Jag är inte först på bollen i detta fall, men spenderade tågresan mellan Luleå och Umeå med att titta på filmatiseringen av boken med samma namn som handlar om psykiatrikern Carl Jung, hans mentor och “fadersgestalt” upphovsmannen till psykoanalysen Sigmund Freud och ryska Sabina Spelrein som är en verkligt talangfull kvinna med läkardrömmar men till en början träffar Jung för att hon är djupt traumatiserad och psykiskt sjuk och skickas till hans terapeutiska sjukhus i Schweiz. Hon spelar verkligen spritt språngande galen, oregerlig och hysterisk på ett sådant  sätt som man bara föreställer sig att riktigt sjuka personer kan vara. Hennes minspel, ihåliga ansikte, sluttande axlar och uttryckssätt är bland det bästa jag har sett och hon spelar Spelrein med bravur filmen igenom, men framförallt i början. Brukar vanligtvis bli ganska less på hennes menlösa karaktärer i diverse äventyrsfilmer, men nu fick jag en virtuell käftsmäll och förstod plötsligt vad som gör henne till en riktigt bra skådespelerska.

Filmen har en romantisk och sensuell ton då Jung fascineras av Spelreins intelligens och förmåga att återanpassa sig till samhället och under hennes rehabilitering låter henne assistera honom i hans forskning. Inte helt förvånande attraheras han av henne och har svårt att hålla fingrarna i styr, trots att han är gift och småbarnsfar. Filmen tar även upp Freuds extrema besatthet av att söka alla problem i sexualiteten, männens samarbete, samtal om drömmar, vetenskap och psykiatrins utveckling men visar också upp rivaliteten dem emellan. Oerhört intressant film, som förmodligen inte ger en helt sanningsenlig bild av verkligheten, men lär en lite om psykiatrins historiska sammanhang på ett fint sätt. Älskar dessutom Michael Fassbender som skådespelare, han sviker sällan. Ytterligare plus får den för att den visar hur psykisk sjukdom kan övervinnas och för att den inte känns kategorisk och stereotyp i sin representation av psykisk ohälsa som många andra filmer har en tendens att göra. Både Spelreins friska och sjuka sidor visas upp, utan att något glorifieras. Människan är mångsidig.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: