Damsels in distress

Jag har en faiblesse för lite underliga och suspekta filmer. Framförallt sådana som utmärker sig på ett eller annat sätt och leder till eftertanke. Damsels in distress är onekligen en riktigt udda film, som skapar en hel del tankar. Det skulle kunna vara en ganska klichéfylld amerikansk collegefilm, men nej, den sticker ut och gör det med bravur.

Greta Gerwig spelar Violet, ledargestalten för en grupp unga snobbiga kvinnor som gör sitt bästa för att bekämpa eventuella depressionsepidemier på college och får svår ångest av stinkande rugbyspelande killar, eller bara oborstade män överhuvudtaget. Räddningen från depressionen handlar om dans och precis som i originalet med Fred Astaire finns i filmen en Freak Astaire och en 50-tals tappning av dans filmen igenom som gör en nostalgisk.

När Lily som är ny student gör entré på campusområdet är de snabba med att försöka få med henne i sin grupp av ganska besserwissriga filantroper och börjar lära ut do:es and don’ts avseende män och relationer. Även om tjejerna till ytan verkar självsäkra och bitchiga så är de rätt vilsna och sökande i sitt sätt att försöka hitta sin plats i vuxenlivet, men aldrig heller låta män få ta för stor plats, eftersom det är “suicidal” i filmen.

Ett roligt exempel som även nämns i trailern nedan är regeln att istället för att söka en partner som är coolare än en själv, vilket många enligt empiriska studier visar så ska man sikta in sig på någon som ser ut att behöva lite “social work” och saknar finesserna som man annars attraheras av för att relationen ska hålla i längden. Det känns igen från tidigare collegefilmer möjligen, där någon förtappad person görs om, men här är det inte på det planet utan mer för att förhindra hjärtesorg. Ett av de bästa citaten i hela filmen, är nog när Gerwig yttrar:

“You can love someone whose mental capacity is not large.”

Eller när två av tjejerna har en battle kring huruvida Xavier stavas med X eller Z. En annan goding handlar om de korkade killarna som inte har lärt sig att benämna färger, trots att de går i college och den korkade snyggingen som inte vet sin egen ögonfärg.

Jag uppskattar även att filmen är gjord på det sättet att män bara har biroller och egentligen inte ges någon större betydelse, vilket är rätt ovanligt. Särskilt i typiska “chicflicks” då män ofta ges överdriven betydelse och allt handlar om tjejernas sökande efter rätt karl och drömmen om kärlek.  Som lite manligt ögongodis kan dock nämnas att Adam Brody (som spelade Seth i the O.C) är med och spelar en väldressad kille som bjuder på drinkar i bästa “playboy or a operator mode”. Kvinnovärderingarna skiljer sig från den typiska chicflicken eller tonårsfilmen och ger lite mer substans, men det krävs nog en viss typ av humor för att filmen ska gå hem. Det är rappa repliker, samhällskritik och rätt pretentiös dialog ibland, men det är precis vad som passar in i själva storyn och eftersom jag inte sett den med svensk översättning ännu så ska jag nog se den på bio så jag får med mig alla små detaljer. Nåväl, Damsels in distress rekommenderas.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: