Stockholm baby

Kommande veckan blir det fullt upp, på tisdag ska jag på Crossing boarders-konferens här i Umeå innan jag sätter mig på ett plan som tar mig ner till Hufvudstaden. Sen blir det konferens och umgänge med min bästa i dagarna två innan jag ska norrut igen. Jag vet redan nu att jag kommer vilja stanna kvar över helgen, men det blir nog svårt. Hyser en vis hatkärlek för Stockholm, blir alltid überpeppad när jag väl är där, kan strosa gator upp och gator ner som om jag var en duracellkanin och har någon slags bonnig förkärlek för hur vinden viner in i t-banavagnen innan den drar iväg vid typ Medborgarplatsen eller Liljeholmen. Jag kan varenda t-banestation på röda linjen mot Fruängen/Norsborg efter alla gånger jag och mitt ex eller jag ensam åkte ut mot Liljehomen för att ta en buss mot Gröndal. Men samtidigt..

Jag känner mig lika bonnigt norrländsk varje gång jag ska till Stockholm och ändå är jag varken vilsen eller bortkommen egentligen, eftersom jag varit där så mycket, men likväl en främling. Vi norrlänningar kommer alltid att vara dom där som invarderar stan och köper de mest attraktiva halvdyra lägenheterna, vilket gör att unga vuxna från Stockholm får bo hemma tills deras föräldrar slänger ut dem, som en riktig lirare med backslick yttrade en gång på en fest på Karlaplan.

Jag kommer alltid vara den där lite rödflammiga, lätt försiktiga som med stora ögon och halvt bortkommen blick försöker orientera mig på sminkavdelningen och bländas av alla glamourösa skinande ytor fyllda med alla världens märken på NK, innan en petit fotomodellskön kvinna med perfekt skurna expeditkläder och ögon inramade av ögonfransar en skulle döda för tittar på mig skeptisk men gör vad hon är där för. Jag kommer alltid vara den där hon ger ett falskt kritvitt leende som ser ut att bestå av porslinsfasader när jag med norrlänsk dialekt frågar efter Tåå faced och hon tänker tyst “ingenting kan rädda dig” medan hon leder mig till “budgetsminket” som inte ens är budgetsmink och levererar ytterligare ett pretentiöst flin.

Jag kommer alltid att vara tjejen som inte känner till guldgömmorna och skatterna till klädbutiker utan istället med förnöjt leende går med shoppingpåsar från Top Shop, Oasis & Zara, nöjd med att slippa kedjorna som finns i varenda småstad. Jag kommer alltid vara tjejen som tycker jag gör värsta klippet när jag köper ett 3-dagars resekort med SL och känner mig cool när jag är den enda som inte springer till tunnelbanevagnen, för herregud, så stressad är jag inte.

Jag kommer alltid att vara tjejen som både älskar och hatar Stockholm. All denna stress och alla denna statusjakt, all smuts, all misär, all tragik, som ligger vägg i vägg med Pradabutiken och hårsalongen som bara de allra finaste klientelet besöker, kungafamiljens bekanta och vänner och kändisar som berättar sina hemligheter för frisörer med inofficiell “tystnadsplikt”.

Jag kommer alltid vara tjejen som hånskrattar åt alla konstiga människor med små jävla näbbhundar eller förmätet säger “Men herregud, i Ume får man ju en lyxvilla för samma summa” när någon som anammat Stockholms livsstil helt berättar vad man pungat ut för en lägenhet någonstans i innerstan.

Jag kommer alltid vara den som betraktar alla näpna pälsprydda unga tjejer på höga klackar som bär runt på sina 20 000 kronors väskor och aldrig har ett uns av övervikt, som målar läpparna framför en liten fickspegel med ett läppstift från Chanel två meter ifrån en uteliggare utan att ens ta notis om honom. Jag kommer alltid vara den som dreglar lite lätt efter unga, ståtliga, långa och karriärlystna män med välskräddade kostymer, bärandes på skinnportföljer, jäktandes och tittandes på ett dyrt armbandsur, någonstans vid Stureplan, innan jag vaknar till igen och återvänder till verkligheten och inser att jag nästan föll för frestelsen.

Jag kommer alltid att vara hon som fylls av avund när jag möter absurt modemedvetna tjejer som ser ut att ha hoppat ut från en modetidnings modereportage eller agerar någon slags kuliss med sin perfektion av “jag har egentligen inte ansträng mig men ändå ser jag helt perfekt ut”.

Jag kommer alltid vara den som gapar stort när jag ser någon b-kändis som jag faktiskt kan placera. Jag kommer alltid vara hon som säger att jag minsann skakat hand med Håkan i Sunes sommar en gång, eller sett Dapne från Paradise Hotel livs levande på Åhlens City, för så jävla norrländsk är jag.

Och på tisdag, då smäller det. Två dagars nyfiket observerande i hufvudstaden!
Akta er.

2 thoughts on “Stockholm baby

  1. listoplisto says:

    Du beskrev just mig!! Jag (Kirunabo dårå) känner mig också exakt sådär när jag är i Stockholm🙂

  2. Filip says:

    Ramlade bara in här. Vad jag gillar det du skriver. Fastnade. Du har skrivande gåvan, attraktivt.🙂

    Ha en goo dag.
    //Filip

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: