Summertime blues

Ligger ute på verandan utanför huset, vinden blåser i björkarna och silverlönnens trädkronor så att löven dansar och flaggstången utan flagga står och slår på gården. Solstolen är i en modell som gör att kroppsvikten reglerar lutningen och jag får nästan gunga ner överkroppen med all kraft jag kan mot ryggstödet för att den ska fatta vinken och jag ska bli liggande i ett bekvämt horisontalläge. Ändå flyttar den sig långtsamt neråt när jag ligger raklång och jag tänker på balans. Ordet balans.

Det är 16 grader i skuggan, alldeles precis lagom sommartemperatur på en vindstilla veranda och gråa fylliga moln blandat med vita tunnare seglar förbi på himlen ovanför mig. Jag har en långklänning på mig, en tröja över det, en bok i knät, en familj som jag älskar inuti huset och två veckors semester framför mig.

Jag tog mitt första dopp i havet i onsdags, det blåste flera meter per sekund och ena strandhalvan var full av Kitesurfare som gled fram på vattnet under sina drakar i en fart som skulle klyva vem som helst mitt itu. Den långa sandstranden var tillplattad av traktorhjul och några barnfamiljer gjorde sitt bästa för att hitta lä någonstans bland högt gräs, snäckskal och sandkorn. Jag hade på mig min retroaktiga blå bikini med prickar på och gröna detaljer med höga trosor och vandrade några hundra meter till den andra halvan av stranden som är reserverad för badgäster (den andra är för Kitesurfare). Så slängde jag handduken i det höga gräset intill stranden och kände snart det ljumma vattnet leka mellan tårna, dränka fötterna med en känsla av välbehag som resultat och gick mellan sanddynorna och de små poolerna av havsvatten omringat av sjögräs.

Det var långgrunt, vadade utan besvär hundra meter och till min förtjusning varmare i havet än i luften, samtidigt som vinden blåste till vågor och jag njöt där jag stod med vatten till bröstet en stund senare,  hoppade som ett barn vid varje våg eller låg still och flöt med och åkte som havet ville. Det är mitt paradis på jorden att få bada i uppvärmt sommarhav på västkust, känna finkornig sandstrand under fötterna och saltdoften i håret efteråt. En frihet som inte går att beskriva och det är sådana saker som gör min vistelse här till något jag aldrig glömmer och kommer återvända till år efter år.

Hade några andra drömmar och förhoppningar med min västkustvistelse, som inte kommer slå in eller realiseras, men jag klarar mig ändå.  Känner mig  stundom underbart avslappnad, fri, somrigt fnittrig, och sedan känner jag mig stundom lite kantstött, bortvald och utsvulten på närhet, men det kommer att gå över. En känsla av bitter sötma som stannar kvar fyller min kropp. Det är ju sommar och livet är underbart, ändå.

Så länge dricker jag lemonaddrinkar med syrran, lyssnar på Summertime blues med Eddie Cochran, läser böcker, vilar i solstolen på verandan, samlar på fräknar eller solar i en tesil som mamma säger, spelar kubb på gräsmattan, lyssnar på morfars berättelser, kör åkgräsklipparen, shoppar i butiker som inte finns hemma, lagar mat med syrran,  äter grillat, kivas med syrran, läser bloggar, lyssnar på gamla musikfavoriter från 50′ och 60’talet, vilar ut på landet, badar i havet, promenerar längst kullerstensgator i Varberg, äter glass vid hamnen, går längst med strandpromenaden och får akta mig för ett tutande turisttåg, läser poesi, skriver, ventilerar och lever.

Här kommer ännu en bildkavalkad. Den får beskriva sommaren, känslorna och livet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: