Om intolerans & kärlek

Oturligt nog gick jag på tabben att läsa en krönika av Ronnie Sandahl i Aftonbladet i eftermiddags. I krönikan anklagar Sandahl Anja Pärson för att inte veta vad solidaritet betyder efter hennes sommarprat i P1 i lördags (som för den oinvigde består av en timmes lång kavalkad av kärleksförklaringar till sin flickvän Filippa, som hon nu väntar barn med).

Av någon outgrundlig anledning drar alltså Sandahl slutsatsen att Anja Pärson inte är “solidarisk” med andra HBTQ-personer när hon uttrycker att hon inte vill stå som galjonfigur för HBT-frågor bara för att hon lever med en kvinna (i lite annorlunda ordalag förstås). Istället vill hon bli lämnad ifred och antyder fler än en gång att hon haft sina minuter i rampljuset vid det här laget. Men enligt Sandahl vet hon inte ens vad solidaritet betyder, hon har synnerligen inte läst Marx och är en skymf för homosexuellas garderobsöppningshistoria med sitt val att inte vilja skrika HOMO på varenda Pridefestival i landet och stå upp för sin läggning på det där specifika sättet som Sandahl tycker att alla ska göra, bara för att dom inte råkar vara hetero. Ja, man kan nästan tro att Ronnie tror att alla HBTQ-personer har samma viljor, värderingar och mål, bara för att dom råkar vara icke-straighta. Att det inte råder någon som helst mångfald, som det i huvudsak gör på alla andra fronter.

Det är oundvikligt att man funderar kring om han överhuvudtaget lyssnat på programmet, för hans gigantiska felsteg flera gånger om är absurda. Det är som om irrationella viljor fuckat upp det ordentligt i hans tankegång.

I sommarpratet berättar nämligen “osolidariska Anja” öppet, ärligt och på ett minst sagt sårbart sätt om hur vägen till att hon faktiskt inser och accepterar att hon är förälskad i en kvinna sett ut. Hon berättar om sitt första möte med Filippa på en klädbutik i Umeå (Kii ftw!), där Filippa som hon då inte kände, bara fascinerades av, fick henne att känna sig stolt över en kropp hon tidigare bara förknippat med alpint och fick ett par jeans att passa på en bred alpinstjärt för första gången.

Hon berättar om hur hon alltid har fascinerats av starka kvinnor som inte skämts för sig själva. Hon berättar om hur hon bråkade med sig själv inför insikten att hon kanske ändå inte var straight och inte skulle få det där heteronormativa svenssonlivet med man, villa och hund som nästan alla tjejer drömmer om. Hon berättar om lögner inför vänner och bekanta i rädslan om att avslöja sin kärlek för en kvinna. Anjas prat beskriver livets upp och nedgångar på ett sätt som åtminstone gjorde mig tårögd, den där rädslan inför kärleken och hur den kan kasta omkull allt annat i livet. Det är naket och utelämnande på ett sätt som stärker och borde tränga in även under det hårdaste skalet.

Under sitt drygt 50 minuter långa sommarprat förklarar hon att hon känner sig som två personer, den alpina världstjärnan som står i rampljuset och älskar att vinna, som förevigt finns i den alpina skidhistorien och har burit den svenska fanan i otaliga mästerskap. Hur hon varit en offentlig person sen tonåren. Sen beskriver Anja för oss lyssnare, människor hon inte känner som hon ändå väljer att öppna sig för – om den andra halvan, den blyga, tillbakadragna och tvekande halvan. Den där osäkra personen som aldrig kände sig bekräftad för sitt jag och sin person, snarare bara sin idrottstalang, men som fann något med Filippa, som hon aldrig hade upplevt förut.

Trots denna bakgrund och otaliga andra inslag under dessa 54 minuter där Anja tydligt och klart redogör för sin ståndpunkt och vilja att få vara privatpersonen Anja tillsammans med sin Filippa och bli lämnad ifred från giriga gamar till journalister och deras vilja att göra en “big deal” av hennes sexuella läggning, så sitter alltså Sandahl på sina höga hästar och hävdar att Anja inte vet vad solidaritet är. Detta trots att hon mer än en gång säger att hon inte vill degraderas till något som säljer lösnummer i medierna.

Det tycks inte spela någon roll att hon berättar om sin kärlek till en kvinna i P1:s första sommarprat, att hon berättar om sina rädslor, sitt liv och sig själv inför tusentals lyssnare och att bara den gesten, de 54 minutrarna, kan ge styrka till så många andra personer med ickeheteronormativ läggning att faktiskt våga prata om det eller vad som helst annat som man gärna håller för sig själv.

Hur kan man inte förstå att det inte bara är Prideflator och skinnbeklädda bögar som gör att andra homosexuella vågar öppna sig? Hur kan man bara ignorera det faktum att Anja Pärsson är en människa, som vilken annan och kanske inte direkt ser en njutning i att bli en lesbian med hela folket? För som hon själv säger, i samma sommarprat: “Jag tycker inte att det är rättvist att man måste tala om det” bara för att man råkar vara homo. Och nej, det är inte ett dugg rättvist att man ska vara någon reklampelare för homosexualitet bara för att man råkar vara en offentlig person.

För Sandahl räcker det inte med ett öppet & ärligt sommarprat. Helst ska Anja och tydligen alla andra flator också skrika sig hesa om sin läggning. Nej, förresten, bara de kända, de som redan fått sin beskärda del av uppmärksamhetskåta medier som vill göra en höna av varje fjäder och redan skrivit spaltmeter av skvaller om en persons privatliv.

Det är som om Ronnie Sandahl fått uppmaningen: “Tyck något om det här utan att vissa en tillstymmelse av empati”, för jag blir nästan rädd om man kan vara så jävla korkad på riktigt. Om man slår upp ordet intolerans i ett ordlexikon, så borde man hitta hans krönika.

6 thoughts on “Om intolerans & kärlek

  1. Sven Lundberg says:

    Håller med dig! Har skrivit liknande inlägg idag själv…
    /Sven

  2. linnéa says:

    Bra skrivet🙂

  3. Kicki F. Öhman says:

    Riktigt bra skrivet!! 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: