Snuvad på konfekten

Har funderat ett par varv om jag ska skriva det här. Jag blev inge klokare över funderationerna och vet fortfarande inte, men jag skriver det ändå.

Bakgrund: Jag är singel och har varit singel rätt länge. Det beror nog framförallt på mig själv, jag har svårt att låta någon komma in under huden på mig, svårt att släppa taget och vara mig själv fullt ut med personer jag inte känner mig väldigt trygg tillsammans med. Jag har funderat i banor om att det är någonting i min personlighet som gör att folk räds för mig, att jag kanske verkar bitter eller cynisk eller dylikt, men dom känslorna har jag försökt skaka av mig för jag tror inte riktigt att det är så illa. Även om jag såklart vet att jag inte är tjejen för den livsglade och positiva strebern som aldrig har ett bekymmer och glider igenom livet på en räkmacka, det skulle innebära en frontalkrock.

Sen blir jag ofta betuttad i människor, men sällan riktigt förälskad. Jag har väl någon känslomässig störning helt enkelt. Denna känslomässiga issue innebär dock inte att jag inte längtar efter närhet, har behov och en aldrig sinande längtan av att verkligen hitta någon som kan ta mig som jag är. Men eftersom jag varit singel så jävla länge så börjar ju kraven likna någon slags checklista som knappast en levande person skulle kunna klara av att passera. Jag vill ha någon som utmanar mig intellektuellt (eftersom jag är så jävla smart…) , jag vill ha någon som är trygg och känner sig själv väl, någon som kan hantera min iver, mina ifrågasättanden, min aldrig sinande nyfikenhet, min stundtals väldigt sarkastiska läggning. Jag vill ha någon som stimulerar mig, eggar och får mig att tänka lite längre än vanligt. Någon som är välartikulerad, brinner för saker precis som jag, kan stava ordentligt, inte ryggar tillbaka för lite sjuk humor, har fler ess i rockärmen än att bara kåta upp mig helt enkelt.

Nåväl.

Själva grejen, som gör mig lite besviken och ledsen är att jag ibland tror mig möta på en person som faktiskt ser mig för den jag är, uppskattar mina egenskaper och faktiskt på riktigt är intresserad och dessutom har kvalitéerna jag eftersöker. Det kan åtminstone verka så. Jag träffar någon jag vill lära känna mera och jag tror att det är ömsesidigt. Det behöver inte vara någon drömprins, men åtminstone någon jag vill veta mer om.

Det här händer verkligen inte ofta, men det händer. Och när det väl händer, även om det går jättesnabbt och killen förmodligen inte ens är medveten om vilket intryck han gör, så börjar tamejfan alla fjärilar som någonsin existerat flyga i min mage och mina förväntningar som varit döda ett bra tag väcks till liv som små kycklingar som knäcker hål på sina ägg, en och en, naiva och livstörstande.  Jag vill vara nära, höra rösten, utbyta tankar och kan inte fokusera på särskilt mycket annat alls. Jag börjar längta och det finns inget som är så underbart som att längta.

Men det är tamejfan alltid någonting som är ivägen, någonting som förstör, någonting som jag missuppfattat, någonting som inte var som jag trodde. Något jag inte räknat med som självklart gör att det inte funkar och jag känner mig snuvad på konfekten. Att jag blivit bjussad på världens bästa blandning av lösgodis, men sen har personen bara ryckt ifrån mig påsen och sprungit iväg.

 

Advertisements

2 thoughts on “Snuvad på konfekten

  1. Åh, känner igen mig så fruktansvärt mycket i detta inlägg. Har haft många på förhand lovande möten med tjejer jag blivit förtjust i – men alltid skiter det sig på något sätt. Nu har jag i alla fall slutat leta efter “den rätta tjejen”, utan tänker bara försöka lära känna folk och se vad som händer. Jag vill gärna tro att det är ett steg i rätt riktning.

    • Åh, skönt att man inte är ensam om att känna så, även om det inte är en angenäm känsla riktigt. Jag tror väl ändå att det blir på ett annat sätt någon gång, när det är meningen,men man börjar ju undra ibland. Att ta saker för vad det är och bara chilla tror jag är ett bra recept, att leta “rätt” kille har jag slutat med för längesen. Dock så träffar man ju ibland på folk man fastnar för, även om det är sällan och då vill man ju gärna att det rullar på rätt bra.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: