Manlighetens janusansikte

Vissa påstår att kvinnor inte har något att säga till om manlighet, jag har en annan åsikt. Därför tänker jag skriva ner min.

Det finns en låt som spelas stup i kvarten på radio just nu. Det är “Om sanningen ska fram” av Eric Amarillo. Vissa partier i låttexten är väl värda att uppmärksamma och den är i mitt tycke genialisk.

Om jag ger dig mina tårar,
men är stark när du är svag.
Spelar sweet home Alabama,
på en lägereldsgitarr.
Om jag är säker på mig själv,
men aldrig är för självgod.
Om jag är en alfaman i sängen,
men aldrig bråkar.

Om jag inte är så svartsjuk,
inte håller dig så hårt.
Om jag inte är så matcho,
men försvarar dig ändå.
Om jag ljuger om min barndom,
säger att den varit svår.
Väcker modern i ditt hjärta,
leker mamma pappa.

Om jag alltid håller med dig,
fast jag tycker du har fel.
Om jag låtsas att jag bryr mig,
när du köper nya skor.
Om jag skrattar på rätt ställe,
fast du inte är så kul.
Om du tror att jag är farlig,
kanske tänder du på det.

Det är få kulturella uttryck som kan förmedla något så tydligt som musik kan. Här speglas manlighets janusansikte med sådan stuns att man blir lite lätt illamående, om man väljer att faktiskt lyssna på det som sägs. I detta virrvarv av tankar och känslor om hur man borde vara som man befinner sig mängder av framförallt unga män idag. Det är inte något påhitt utan min fasta övertygelse.

Du får inte vara för feminin, för då riskerar du att bli bögig.
Du får inte vara för snäll, för då riskerar du att bli för mesig.
Du får inte hamna i kompisfacket, för då vill hon inte ha dig.
Du får gärna bli lite bad boy, för då vill hon säkerligen ha dig.
Du får inte säga att hon är fet, trots att hon frågar och ber dig svara ärligt.
Du får inte bara stå och ta emot när hon öser ur sig sitt hagelregn av åsikter om dig, för då riskerar du att bli en toffel.
Du ska hjälpa till lika mycket i hemmet och vara jämställd, men ge fan i kvinnosysslor.
Du får inte antyda att hon borde lära sig att byta däck, om hon nu vill ha jämställdhet in absurdum.

Osv osv. Det kan tyckas vara löjliga påståenden, men tänk själv över hur mycket motsägelsefulla värderingar som omger oss?

Listan på regler om hur man ska och inte ska bete sig som man respektive kvinna kan göras oändligt lång. I skuggan av feminismens fokus på kvinnors villkor står dock i många fall männens förutsättningar i skymundan. Vi vet helt enkelt inte så mycket om hur det är att vara man idag, eftersom så få män talar öppet om det.

Rent generellt verkar det vara svårt att prata om och öppna sig kring hur det är, vad man känner och tycker. Såvida man inte bara är arg, förbannad och missnöjd. Att fler män än kvinnor begår självmord trots att fler kvinnor uppges vara deprimerade talar man sällan om, att fler män drabbas av våld än kvinnor (eftersom män även slår andra män) talas det också sällan om, att många uteliggare är män samt att män fortfarande bär på den tunga bördan att vara familjeförsörjare i många mindre jämställda familjer, det är det heller inte särskilt många som ifrågasätter.

För att inte tala om alla de regler, mallar, ideal, förväntningar och normer som slängs åt mäns håll när det gäller hur dom ska förhålla sig till kvinnor och barn. Är man lattepappa som sitter med barnvagnen på café med en kaffe i handen, så är man inte riktigt lika manlig som om man skiter i föräldraledigheten och jobbar istället. Man tjänar ju ändå bättre än sin partner! Är man för snäll och kanske lite lite mesig så riskerar man att bli utbytt mot någon som inte är fullt lika mesig. Många kvinnor dras som flugor dras till skit efter spännande osäkra män, hur i helskotta det nu stämmer överens med idén om att man ska vara “så himla snäll mot tjejer!” som ungarna itutas från barnsben. Män ska enligt den gängse normen vara långa, muskulösa och trygga, men vem är trygg när man är ung och osäker på sig själv?

Förstår ni det komplexa dilemmat?

Jag önskar verkligen att diskussionen om manlighet och manlighetsnormer som sker i media just nu hade en lite högre standard än pajkastningen mellan Bob Hansson, Martin Svensson och Victor H Kahn samt Pär Ströms utspel på Newsmill. Sakfrågan försvinner i myllret av åsikter och känslor.

Stod exempelvis Ström för jämställdhet skulle han förstå att hans curlande för biologiskt styrda könsroller gör dagens män en björntjänst med sina cementerande roller. Han skulle även ganska snart bli varse om att om han spenderade mer tid på att faktiskt studera normer kring maskulinitet och mindre på sin aversion gentemot genusintresserade kvinnor, så kanske han skulle få lite mer respekt. Detsamma kan sägas gälla för Kahn som verkar ha anamamat de konservativa idéerna från 1950-talets Sverige med sina åsikter om hur en “riktig man” ska vara och bete sig.

2011 behöver nämligen helt andra män än de dessa herrar vurmar för. Det är inte gentlemän eller stolta alfahanar som behöver uppmuntring. Inte heller män som öser galla på daglig basis över det påhittade “genusindustriella komplexet” eller annat crap.

Det är individer som inser sin individuella genuinitet och kopplar loss den där längtan över att passa in och alltid vara enligt normativa mallar som konservativa mansideal föreskriver som behövs. Män som istället genomskådar och förstår sin brillians, inte låter sig nedslås av generalistisk smörja om män av arga kvinnor och faktiskt inser att de behövs i en värld där alltför många strävar efter att vara kopior. Är så förbannat trött på idén om att man hatar män så fort man öppnar munnen som kvinna och tycker någonting i frågor som rör genus. Har vi inte kommit längre än så, verkligen?

Så om Ström med fler ägnade lika mycket tid som han ägnar åt att racka ner på feminister, genusvetare och alla som arbetar med forskning inom ämnet – och istället faktiskt tog tjuren vid hornen och vågade sig på att analysera saker som faktiskt är avsevärt mycket viktigare – mäns situation idag, så hade vi kanske nått något närmre jämställdhet, även på mäns villkor. Detsamma får jag säga gäller Kahn, såväl som Svensson. Bitterhet klär inte någon.

Låt oss säga att Ström & CO för en sekund vågade närma sig den idévärld som Svensson & Hansson är inne på. Den om den mjuka sidan av manligheten, den där som vågar vara mänsklig och vågar inse att det finns tydliga strukturer såväl som normer som avgör hur vi kvinnor och män ofta beter oss, så skulle man komma så oerhört långt. Om man högt protesterade mot Kahns idevärld om att det är “feminina män” som Svensson & Hansson talade om i sin kontext och helt enkelt bad honom att vidga sina vyer och inse att det inte är “feminint” att bry sig om varandra. Det är mänskligt och något jag önskar man informerade barn om redan på dagis.

Uttjatade teorier om att “Låta män vara män och kvinnor vara kvinnor” är så tröttsamt att jag får huvudvärk. Det finns miljontals män, med lika många personligheter och sätt att vara män. De allra flesta av dom är helt umärkta precis som de är, att då tuppar ska sitta och avgöra vad som ska uppmuntras och vara idealistiskt förstör bara.

Åsikterna (för det är till 99% just åsikter) som framförs i dessa debattartiklar  gör mig uppriktigt oroad över vissa män och deras förhållande till sin manlighet, det verkar vara ett mycket destruktivt förhållande i alldeles för många fall. Istället för att battla kring vem som har rätt och vilken manlighet som är bäst, så borde man försöka analysera varför så många män och framförallt unga män känner sig vilsna och ambivalenta kring sin manlighet. Finns det dubbla budskap?

Naturligtvis finns det dubbla budskap. Jag skulle vilja jämföra den konfliktfyllda värld som Eric Amarillo sjunger om för den manliga motsvarigheten på kvinnornas Madonna/Hora-komplex. I många killarnas värld handlar det istället om Svinet kontra toffeln. En konflikt som kan vara nog så komplex och säkert orsaka en hel del huvudbry för en hel del män.

Hur ska jag vara för att andra ska gilla mig, är en stående fråga. Såväl som för män som för kvinnor.

Till sist vore det intressant om genusdebatten gällande manlighet insåg att alla män inte faller in i mallen om den västerländska vita medelklassmannen heller, utan att spektrat av mansroller är betydligt vidare. Jag skulle kunna säga att exempelvis SDs framgångar såväl som mäns svårigheter med att jobba på dagis är en konsekvens av en uppfuckad mansroll. Men det får bli en annan gång.

4 thoughts on “Manlighetens janusansikte

  1. Genusdebatten om män är ganska uppfuckad. Antingen är det Pär Ström som smutskastar feminister eller så finns debatten inte ens. Lyckligtvis finns det en liten skara (t.ex. du) som belyser debatten utan att smutskasta någon, att klanka ner på folk samtidigt som man klagar på att andra gör det leder ändå ingenstans.
    Hoppas verkligen att debatten lyses upp mer och blir lite seriösare än den är nu. Ska försöka bidra till det genom att skriva ett blogginlägg om det. Lär länka detta inlägg, tyckte det var vettigt.

  2. By the way, bra hemsida som belyser frågorna: machofabriken.se

  3. Lovina, ja jag vet att det blir väldigt onyanserad debatt mestadels angående genusdebatt om män. Jag försöker att inte smutskasta någon, men visst har jag gjort det ett par gånger men då efter rejäla angrepp gentemot mig och man är väl inte mer än mänsklig.

    Försöker generellt hålla nivån saklig dock. Länka gärna, om du vill det. Brukar kolla på machofabriken ibland, den är bra. Det är dock synd att så få män som känner sig förfördelade eller kritiserade vill veta av genus och tror att det är ondskans ansikte eller något man måste vara superfeminist för att ta i sin mun.

  4. leifer says:

    Bra skrivet Tuggmotstånd! Dock tycker jag det finns fog för kritik mot feminismen, i alla fall på vilket sätt den utövas i Sverige då man ju alltid kritiserar män och mäns beteende, aldrig kvinnor och kvinnors beteende. Dessutom undviker man ständigt att kritisera andra kulturer och kvar blir då bara de svenska männen. Svenska män kan nog alltså känna sig klämda från flera håll och feminismen är faktiskt en stor orsak till det. Man har redan blivit världens mest jämställda men det tycks inte ges nån positiv feedback för det, tvärtom.
    Själv skriver jag nu förresten på http://www.pellebilling.se/blogg/
    Tonen är mer sansad där och dessutom modereras inlägg med påhopp bort.
    Liknande tankegångar du skriver har diskuterats nyligen, i och med SVDs idagsida, som haft en liten följetong om män. Tyvärr blir det lite igen av kritik mot män, inte mot kvinnor.
    Glad Sommar!
    Mvh

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: