Den kärleken: #Ett.

Ibland kommer det över mig, nostalgiska minnen om hur 90-talet var och allt som passerat. Jag minns fortfarande glädjen när jag fick min första dator i födelsedagspresent när jag var 13-14 år, en IBM som stod i mitt rum och pappa hade ordnat en modemuppkoppling som lät med det där karaktäristiska tutande ljudet i vad som kändes som minuter innan den faktiskt anslöt sig till Cyberspace och världen utanför det där flickrummet i Umeå. Det kanske var ett ödesdigert beslut, men kanske också det som format mig. För efter min första dator kunde få saker slita mig ifrån den overkliga fantasivärld som gömde sig en Calypso-anslutning bort. Snabbt steg telefonräkningen och pappa var tvungen att reglera internettiden för mig så att det inte skulle göra oss bostadslösa (nästan iaf).

Jag tänkte att jag skulle skriva om ljuva ungdomskärlekar och den första av dem kommer nedan.

På någon chat av alla chattar som fanns då, kanske Aftonbladets populära chat – under perioden då html-chattarna med kuliga avatarer eller fyndiga alias var kvällsunderhållningen som en trettonåring ägnade sig åt, så skapades kontakter. Vissa som har hållit i sig i nästan 15 år medan andra faller i glömska och hamnar i intet så fort man slutar ha något gemensamt.

Men tidigare ikväll sa någon nånting om ICQ som var trotjänarchatten förr och plötsligt väcktes en tanke hos mig och ett minne blommade upp och hjärnan snurrar in sig i en nostalgitripp som man nästan inte vill komma ifrån och man minns allt i lite krispigare färger, lite fler nyanser och allt känns säkerligen lite mer glamouröst i minnesbanken än vad det faktiskt var där och då när man längtade till att modemuppkopplingen skulle ansluta till internet och sen inte låtsades om att tiden sedan långt tillbaka passerat det där maxgränsen på 180 internetminuter per dag som pappa försökt sätta upp (eller vad nu tidsgränsen var).

Man minns den där kärleken man trodde sig känna i någon man aldrig träffat som man spenderade mer tid med än sina föräldrar. Den där räddningen bortom tråkiga läxor, omogna jämnåriga pojkar i klassen eller den jobbiga idrotten som så markant skilde ut agnarna från vetet och lät vissa skriva bokstäver i gruset på fotbollsplanen med skitiga gympaskor medan andra sprang 60-meter snabbare än blixten och fick idrottsläraren att komma lite i byxan.

Han kallade sig “Andy” eftersom han hette Andreas och han var min första internetcrush. Han var en norsk gutt som bodde i Sydfarika i närheten av Pretoria tillsammans med sin familj i en gated community och hans mamma var en känd diplomat där och han den vita rika pojken i lyxvilla med pool. Han berättade exotiska historier om livet i landet långt borta och vi diskuterade allt mellan himmel och jord. Vi snackade så gott som dagligen, så ofta som möjligt och övade på engelskan när svenskan och norskan försvårade kommunikationen, vi bytte bilder och skapade en connection som man nästan bara kunde göra under det glada 90-talet då internet var nytt, flashigt och fantastiskt och då tonårshormoner orsakade oreda i känslostormarna.

Vi var nästan ihop fast via internet, det kändes då så, trots att vi aldrig träffats och förmodligen inte skulle göra det heller. Det kittlades i magen när jag väntade på bilder som skickades till min hotmail sena kvällar där han poserade framför någon pool och det tog flera minuter för några ynka KB att öppna och jag sken upp i ett leende när jag såg hans söta pojkspolingansikte och bruna ben. Han-va-så-himla-fin-alltså. Men nu minns jag inte längre hur han såg ut.

Och jag minns inte varför vi slutade prata eller vad som egentligen hände, förmodligen så kom livet ivägen och han träffade nog någon mörk skönhet, men ibland kan jag känna att jag saknar honom. Typ som nu. Jag saknar en Andy på min msn. Jag saknar mina minnen av honom och verklighetsflykten han erbjöd. Jag undrar vad han gör idag. Enligt wiki bor han kvar i Pretoria (hans morsa är känd norsk diplomat) och enligt mina stalkersökningar verkar han ha en bachelor i Engineering också.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: