Självförverkligande som dödssynd.

Någonting jag kom att fundera över såhär en fredagskväll efter att ha sett Blondinbella föreläsa igår är denna ständiga jakt på status och pengar och ämnet självförverkligande ( dvs att uppnå drömmar och visioner). Blondinbella pratade om hur hon fick olika saker gå från idéstadiet till en verklig affärsidé och talade väldigt mycket om pengar och tristess. Hon beskrev helt sonika om att hon som den uttråkade människan hon är blir till en mänsklig idéspruta. Hon måste hela tiden ha någonting nytt, roligt och inspirerande att syssla med för att känna sig nöjd och är dålig på att avsluta projekt, men riktigt duktig på att påbörja dem.

Jag tycker verkligen hon hon satte huvudet på spiken på ett komplext problem i dagens samhälle genom den självbeskrivningen. Självförverkligande har verkligen blivit ett begrepp som är så extremt förknippat med klass och socioekonomisk status och var i samhället man står eller skulle vilja stå. Hos Blondinbella som varit engagerad i Muf tidigare och är väldigt karriärinriktad är pengar och att bli ekonomiskt oberoende och ägare av en massa företag den högsta lyckan och kanske också någon slags värdering på att vara någon som faktiskt “lyckats”. Att hela tiden “bli någon” är dock inte Bella ensam om att vilja eller sträva efter utan är något som karaktäriserar stora delar av vårt samhälle.

Som populärkulturkonsument blir man i princip omringad av budskapet att man har alla möjligheter i världen att bli vem man än vill bli, träda in i vilken roll som helst och vara den man drömmer och fantiserar om om man bara jobbar tillräckligt mycket för det. Genom tjejtidningar, populärkulturell media, självhjälpslitteratur, personlig utveckling och livscoacher uppmanas man till att förverkliga sig själv ständigt.

Peppande Blondinbellor, övertaggade Törnbloms och ett dussin andra väletablerade coachande mediepersonligheter tävlar om vem som kan skrika högst och mest över hur fasansfullt lätt det är att göra karriär, uppnå sina drömmar, må bra och leva livet. Det finns ett recept på allt och det är bara att följa några enkla steg så är man snart där.

novaJust självförverkligande har blivit den starkaste trenden idag och är man inte nöjd med sig själv så finns alla chanser till utveckling genom drösvis litteratur, pods och tv-program om personlig utveckling. För att inte glömma bort nätverkandet och alla fenomenala sätt som man kan bli lite mer sig själv på. I värsta fall är det bara att boka tid hos en terapeut, det finns säkert något man kan prata om så att man kan bli mer sig själv och göra sig av med sitt bagage. Det låter motsägelsefullt och det är precis vad det är. För om man strävar efter att “bli någon” utgår man ju från att man inte är någon. Och vad är det för utgångspunkt?

Jag får ofta för mig att man helst ska bli någon annan än den man redan är, för att betraktas som “någon”. Om man ser till de enorma förväntningar och normer som omger oss så måste  man uppnå så himla mycket under sitt korta liv att man knappt skulle ha tid att andas. Och vissa har ju helt klart inte det.

Igår under ett möte sa en av deltagarna en väldigt klok sak. Nämligen att det enda som fortfarande ses som en dödssynd i dagens samhälle är att inte söka självförverkligande. All de andra dödssynderna är i dag tillåtna och nästintill förväntade av oss. Högmod i meningen fåfänga och hybris kring självet är nästintill nödvändigt för att betraktas som rumsren, girighet och vilja att ha, ha och ha materiella ting och aldrig bli nöjd är väl det som kännetecknar vårt konsumtionsfixerade samhälle som mest. Att leva spartanskt är nästan ett skällsord och att leva billigt är bara tillåtet om man är student eller ensamstående i princip.

(Bild lånad från Valentine-FOV-Stock, Deviantart.)

Vällust är det väl ingen som inte tycker är positivt längre och det är förväntat att man ska känna både i ett förhållande och som lycklig singel. Sexuell och sinnlig njutning är ingenting skamligt annat än bland katolska präster. Avund är ingenting att skämmas för längre, bara en naturlig del av att vara en människa som jämför sig med andra, vilket vi gör dagligen. Frosseri ägnar de flesta av oss åt i en eller annan form, vissa frossar i godis, andra i teknik, den tredje i kvinnor och den fjärde i träning.

Vrede och att bli arg är bara nyttigt för en. Lättja och likgilitghet är den approach de flesta av oss tar till för att vi inte längre orkar bry oss om all skit som händer runt omkring oss eftersom vi skulle dränkas av elände om vi gjorde det. Att stoppa ner huvudet i sanden har blivit helt okej, att barnen svälter i Afrika är ju liksom inte någonting vi kan göra någonting åt ändå…

Men strävar man inte efter självförverkligande eller har storslagna drömmar och visioner så är man inte riktigt klok. Är man förnöjsam och trivs bra där man är i nuet och inte har särskilt många mål och ambitioner (i meningen drömmar & visioner) så ses man ofta som onormal, viljelös eller lite dum. “Jaha, hon nöjer sig med det minsann!”

Man får inte bli för jordnära och bekväm, man måste ha drömmar och visioner som man strävar mot. Det ska vara träningsmål, utbildingsdrömmar, karriärambitioner, lönehöjningskrav och en lite lyckligare tillvaro som uppnås när just det där hindret passerats. Mål, delmål och ambitioner på alla fronter.

Det komplicerade med det hela är dock att för många så ersätts bara de gamla drömmarna med nya så fort målen är uppnådda och den där lyckan och tillfredsställelsen som man eftersträvade uteblir på så sätt. För det finns alltid något nytt, något bättre och något mer eftersträvansvärt därute och genom det så blir det en rundgång av en ständigt sökande efter något. Det finns otroligt många människor som lever efter devisen att gräset är grönare på andra sidan.

Enligt den amerikanska psykologen Abraham Maslow så är självförverkligande det behov som står högst upp på människans behovshierkarki. Även om det kan tyckas vara en del mumbojumbo (skitsnack) så finns det en hel teori kring självförverkligande som bland annat Maslow utvecklat och han menar till och med att friska & hälsosamma personer ofta har starka självförverkligande mål i livet. Att det är tätt sammanbundet med andra ord. Andra sociologer och historiker menar att självförverkligande som projekt tillhör västvärldens modernitet. Det som Maslow dock menade är att ju mer sjävförverkligande människan blir och ju mer personen stiger på behovstrappan, desto mer självständig och oberoende från omgivningen blir hon. Den självförverkligande människan är alltså en person som styrs inifrån och står fri och obrydd av omgivningens kulturella påverkan.

Jag vet inte riktigt vad Maslow hade rökt för att dra den slutsatsen, men den är verkligen så långt från min egen filosfofi man kan komma. Det är helt klart en utopiskt idé som helt frångår det faktum att självförverkligandet byggs upp på grunderna av samhälleliga och kulturella normer och premisser och de facto utgår ifrån andras förväntningar på den “lyckade” människan snarare än något inre autonomt jaktbehov. Vi skulle inte vilja uppnå så mycket och bli någon om andra sket fullständigt i vad vi lyckats med. Det går nämligen inte att frikoppla en individ från hennes omgivning och sociala kontext och jag tycker Maslows mumbojumbo frånser det totalt.

Självförverkligande som begrepp och projekt är oerhört associerat till en specifik social kontext och väldigt klassbundet, skulle jag gissa. Då en person i ett högstatusyrke sannolikt har helt andra självförverkligande drömmar och “behov” än en kvinna som är sjukpensionär eller arbetar med lokalvård. Likaså är det direkt sammanlänkat till ens faktiska förutsättningar som vi ges inte bara utifrån våra personlighet utan också från våra föräldrar och närmsta omgivning. Det finns ofta omgivande omständigheter som skapar oss till den vill bli eller vill vara.

Så om man tar ifrån människan hennes erfarenheter och personliga förutsättningar så kan man givetvis tro att alla dessa möjligheter och val som finns tillgängliga idag finns för alla och att människan kan bli vem hon vill oavsett klassbakgrund och förutsättningar. Men den ideala människan finns inte. Vare sig Maslow eller moderaterna (för att anknyta till Blondibella igen) tror det.

Vad tycker ni, tror ni på självförverkligande eller inte?
Har alla samma möjligheter till självförverkligande?

2 thoughts on “Självförverkligande som dödssynd.

  1. Johanna says:

    Absolut är självförverkligande något som ligger i människans natur, ett måste för ett “lyckat liv”. MEN jag tror att idag har detta begrepp blivit snedvridet till att BARA handla om en själv – att få det JAG vill. Tyvärr har det som resultat att en del kliver över människor, för man ska nå sitt mål till vilket pris som helst. Men självförverkligande handlar om mer än JAG, det handlar faktiskt också om mänskligheten, att vara medmänsklig och att hjälpa de runt omkring oss. Det riktigt äkta självförverkligandet ligger till viss del i att få tjäna andra människor. Och med tjäna menar jag inte kasta sig under, utan vara medmänsklig. 🙂 Och precis som du skriver (fast med andra ord) förknippar inte andra delar av världen Självförverkligandet med JAGET utan sätter det i relation till resten av omvärlden. Det är vad jag tror.

    • Malin says:

      Nja, jag tror inte riktigt självförverkligande i vår tids mening och västvärldens definition är något som ligger i den mänskliga naturen. Att uppfylla drömmar är givetvis något man blir lycklig av, men jag tror inte det behöver innebära prestationer och status på samma sätt som det gör idag för att bringa lycka. Jag tror det kan handla om mer jordnära och enkla saker, som att få den där orkidén att blomma år efter år eller tillbringa tid med sin gamla farmor eller dylikt. Inte nödvändigtvis nå högt uppsatta yrkesmål eller bli “någon” på det sättet. Det behöver man inte bli vare sig lycklig av eller fungera som självförverkligande eftersom människor som drivs av status hela tiden hittar nya mål och ambitioner när de gamla passerats. Blir liksom en jakt som aldrig tar slut.

      Sen håller jag med dig om att det är för mycket fokus på den egna personen och för egofixerat i västvärlden idag. Det är nog en orsak till den höga psykiska ohälsan också, eftersom vi bryr oss för lite om varandra.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: