Ändrade planer & minnen av Milo.

Hade hoppats på att få gå på födelsedagsfest ikväll. Min eminenta chef här på Livskick och tillika kompis Johanna har nämligen födelsedagsfest ikväll med franskt tema som jag sett fram emot men eftersom min mage tenderar att kajka ur en gång i månaden så får jag helt enkelt följa kroppens råd och vila upp mig istället, för den gör ont och är allmänt otrivsam. Tillsammans med en hel del stress har det antagligen förvärrats lite så jag känner att jag verkligen behöver helg i meningen att inte göra någonting ikväll. Det vill säga vara i min ensamhet, inta soffläge, ta en ipren & en alvedon och kanske ladda lite med lite Naturchips i form av gräddfil och dillsmak och Coca-Cola och typ… kurera. Det krävs ibland för att kunna ladda om batterierna. Jag känner mig själv. Det är bara jävligt drygt att den beter sig likadant varje månad vid ungefär samma tidpunkt. Kunde inte den kraften som skapade oss kvinnor kommit på något lite mer smidigt sätt än mens en gång i månaden under typ 35-40 år? Bara en stilla undran…

Inatt drömde jag om Milo. Min gamla katt som jag fick sälja pga en flytt och ändrade levnadsförhållanden. Han var hur go som helst och helt underbar, han kurrade som en mindre båtmotor och älskade att bli kelad med och kliad bakom öronen. Förhoppingsvis lever han fortfarande och bor hos en tant i Kungsbacka nedanför Göteborg, men jag vet inte riktigt om han gör det och det grämer mig ibland. Jag har dåligt samvete för att jag blev tvungen och lämna bort honom, till en början var det bara för en liten period men sen insåg jag att jag inte kunde ha kvar honom.

Ibland hör jag hur han krafsar mot en garderobsdörr när han råkat bli instängd i en garderob av misstag för att han smugit sig in och lagt sig där bland några kläder eller så hindrar jag mig plötsligt med automatik när jag ska sätta mig i soffan på en filt som om han skulle ligga där under och mysa och inte klämmas sönder av mitt arsle. Som fantomsmärta ungefär, när man blivit av med en kroppsdel som fortfarande smärtar ibland. Men istället är det minnen av Milo, ljuden av Milo, hans fina mjuka päls och stora vackra ögon som tittar mot mig.

Idag när jag åkte buss hem från jobbet satt en liten flicka vid sättet mitt emot mig. Hon var helt gudomligt söt. Hon var mulatt och hade mörka drag, långa böljande ögonfransar runt runda goa ögon och rödrosiga kinder och ansiktet inringades av mörkt lockigt hår under mössan. Hon hade rosa overall och en rosa rund väska med barbiedockor i som hon tappade och som jag sträckte mig efter och lyfte upp från bussgolvet och då tittade hon blygt mot mig utan att säga nåt. Hon var sådär söt som bara en 4-5 åring kan vara. När hennes mamma ropade på henne när dom skulle gå av sa hon “-Kom nu Milo!”. Och då drabbades jag av någon konstigt känsla av att allt hänger ihop på något lurigt sätt.

Här är min Milo. Som jag saknar sjukt mycket ibland.
Milo

3 thoughts on “Ändrade planer & minnen av Milo.

  1. Petra says:

    Man ska stanna upp och reflektera – lika väl som känna efter! Du gör helt rätt i att ta hand om dig. Du har bara en kropp.

    Hoppas du har en bra kväll trots allt.

  2. Malin says:

    Jo, ibland är man tvungen vare sig man vill eller inte. Hade hellre varit på födelsedagsfest men det är ganska skönt bara vara hemma och rå om sig själv också. Hoppas du har en fin kväll också med sonen.🙂

  3. Johanna says:

    Det var givetvis tråkigt att du inte var där, men ännu tråkigare att du hade ont.😦 Lider med dig och hoppas att du är bättre idag! Kram!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: