Ingen.

Jag tycker inte om mig själv just nu. Jag förvandlas till ett äckligt kryp som blir intensivt som en blodigel. Klänger mig fast som ett annat plåster. Suger musten ur dig och reduceras till ett efterhängset klister. Jag gör dig trött säger du och den där ivern du tyckte om till en början är som bortblåst, för vem vill bli trött. Vem vill ha någon som förtrollats och kan fås alldeles för lätt. Ingen. Absolut ingen.

Ingen.

det finns en person som är ingen.
ingen är inte någons någon.
ingen är vilsen.
kartan är spårlöst försvunnen, kanske gömd
eller så ligger den längst in i garderoben under högar av skräp, cigarettfimpar, halvtomma ölburkar,
en gammal kapsylöppnare, någons gamla trosor med intorkat blod och ett stort skärt lakan, som gått mitt itu.
lakanet är inte längre helt
i mitten har det trasats sönder, precis som ingen.

ingen har glömt bort hur det känns
att känna
att vidröra
höra puls slå snabbare
någon har skurit bort de fingertoppar som en gång berörde ingens kind
och raderat de minnen som fanns kvar att minnas

ingen hade ögon vackrare än havet
det sa alla utom någon
ögonen som var vidöppna, isblå och kunde uttrycka alla livets känslor
är numera slutna, förankrade i evigt mörker.
ögonfransar ligger stilla och svarta, pupillen har gått i pension.
kanske är det en trygghet att inte längre se eller chockeras.

ingen kan vara vem som helst
längst ner i ett svart hål hör ingen att ingen skriker
hur högt skriket än är
istället dånar bara musiken, sorlet och grannens nervösa men samtidigt så frekventa knackningar
på en dörr som ingen bryr sig om att öppna längre
någon välter ett vinglas med rött i en vit soffa
men häller bara upp mer i glaset som nyss landat mitt bland de indiska kuddarna
någon bryr sig inte, materiella ting ersätts snabbt av nya
ett kreditkort visas, det klirrar till och kassen är full
vem bryr sig så länge ditt inte handlar om ett knull
på samma sätt byts nära och kära bort
det gäller att hålla sig kort

ingen bor i ett högt hus med röd tegelfasad
och två trappor upp försöker pappiljotttanten somna
trots dån och ett evigt spring i en trapp
och en och annan fylletratt
dessa ungdomar, tänker hon, det är förargligt hur de lever idag
hon suckar trött, minns tillbaka på ljuvliga ungdomsminnen förstrött
en man med kavaj i tweed
men tanten vaknar snart igen
och funderar ilsket på om farbror polis har tid
men festen fortsätter
för ingen bryr sig inte om någon annan
för någon annan bryr sig inte om ingen
och det är allt som betyder något

ingen tillhör den nya generation
de vars hopp sakta sinat
de som förvandlats från förhoppningsfulla segelbåtar med mäktiga segel
till skeppsbrutna vrak som konstigt nog lyckas segla ändå
ensamma i ständig egoism
de har tröttnat på att vara vilsna
tröttnat på den oändlig mängd information som sprids
in och ut genom alla tillgängliga kanaler
skiter ut sin oväsentliga och infekterande smörja
tills varje människa tvättat bort sig själv
så man inte får vara för på, för så
och absolut inte två

ingen har glömt bort hur det känns
att vakna av vindbris
att kämpa för brödfödan
att nöja sig med inget
att älska det lilla
för ingen har lärt sig att bränna sina chanser och ändå le
att bli sparkad i magen, trampad på och tillplattad
men ändå be om att få vara med

ingen har alltid haft svårt för att älska
och vad är då meningen undrar ingen
då frihetens tid är förbi
och att vara ingen utan någon
är det enda sättet att hålla sig vid liv.

2 thoughts on “Ingen.

  1. mikaelmann says:

    Det finns människor som avgudar igeln, vill ha igeln och älskar igeln. Det kallas kärlek. Det finns en för alla och jag tänker aldrig mer dölja min sjuka, mörka humor eller det faktum att jag är intresserad, väldigt mycket intresserad. Jag hade min crush på henne men hon ville ta det lugnt, hon sa att hon var kär men sen tog det bara slut hon ville ömsom chilla ömsom köra 100% Bara en stor lek av mitt allvar. Dom få små bristerna var så fina, hon var ju som jag. Kan bara svara för mig själv och säga att duger inte min intensitet i början kommer den aldrig göra det. Älska hårt och hata hårt dom går hand i hand.

    • Mmja, jag försöker tänka som du men det är svårt. Väldigt svårt. Särskilt när “offret” för ens intensiva längtan inte tycker om att vara i fokus eller att man är påstridig och talar om det för en. Känns dock svårt att bryta mot sin natur för att vara till lags. Eller så är det inte min natur, bara något jag blir när jag vill ha något jag inte riktigt kan få, men kanske.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: