Om vi motstår våra passioner beror det mera på svaghet än vår styrka.

Det finns många ordspråk som skulle beskriva den prekära situation jag själv hamnat i. Rubriken ovan är en. Yttrad av den franske prinsen François de la Rochefoucauld under 1600-talet. Den mannen visste minsann vad han talade om och han har så rätt.

Jag önskar ibland att jag var modigare, att jag vågade falla för frestelser, att jag inte stundtals skyr passion och åtrå som pesten på grund av mindre angenäma erfarenheter, att jag vågade ge efter. Det är en styrka att ge efter, att våga falla, våga tappa förnuftet, våga vara okontrollerat mänsklig och bara ge efter för begären. Det är en svaghet att vara så kontrollerad att man hellre sitter på kammaren än upplever lite äventyr. En destruktiv trygghet. Men kanske också en konstruerad försvarsmekanism för att slippa hamna i sårbara positioner. Den där inbyggda rädslan kan vara otroligt frustrerande och destruktiv. Den som på något sätt försöker övertala mig om att jag inte har rätt att njuta eller vara lycklig.

Min personliga favorit bland citaten är dock den alltid lika kvicka amerikanska skådespelerskan Mae Wests uttalande: “Jag undviker som regel frestelser, utom när jag inte kan motstå dem”. Det beskriver verkligen mig. Jag är ett riktigt kontrollfreak, helst vill jag ha kontroll på alla sfärer runt mig och jag mår dåligt när jag inser att jag inte kan ha fullkomlig koll på allting. Emotionellt är jag inget kontrollfreak utan en väldigt emotionell människa rent generellt, även om jag inte låter alla känslor uttryckas utan bär rätt mycket inombords. Men när det kommer till vissa områden i livet, så blir jag förvirrad och vilsen när jag tappar kontrollen. Men jag tror det är nyttigt för mig, på något lite halv maschochistiskt sätt att släppa kontrollen. Det får bära eller brista.

Men varför nu allt detta? Jo, för att jag känner mig hypnotiserad och smått förtrollat för tillfället. Som att någon lindat mig runt sitt lillfinger. Gång på gång på gång. Utan att behöva anstränga sig, eller så gör han det utan att det syns. Jag är helt i hans våld, inte på grund av kärlek men av frivol passion och det skrämmer mig att någon kan ha en sådan vidunderlig kontroll över mig nästan mot min vilja. Jag känner mig som en marionettdocka. Samtidigt vet jag inte om det är han eller jag, det kanske är lika mycket jag. Det var längesen jag kände såhär, eller ja, ett drygt år sen (allt är relativt). Jag brukar hindra mig själv innan det går så långt. Men nu verkar det som att han passerat dom där murarna av självförsvar och letat sig in under huden på mig, rejält. Fuck it.

Han är kanske helt enkelt en frestelse som jag inte kan motstå, trots att jag skulle vilja och jag vet knappt var jag ska göra av mig själv. Hela kroppen är fylld av ett okontrollerat begär, jag vill ha och ha och ha och ha samtidigt som jag bara vill bort från honom. Det känns som om jag är inburad, trots att jag är lika fri som tidigare om inte ännu mer fri på grund av att jag sakta släpper kontrollen och spärrarna.

bur

One thought on “Om vi motstår våra passioner beror det mera på svaghet än vår styrka.

  1. Svårt att motstå frestelser ja, beroende på vad det är. God mat är svårt att motstå😉

    Sen måste jag säga, jag hoppade ner direkt till bilden och reagerade på den, läste sedan texten och tänkte att ja, den passade bra med texten. Känner igen känslorna.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: