Jag lever…

Jag blev inte terrorbombad i Stockholm som jag först befarade skulle ske efter några dagars hektiska katastroftänk och funderingar.  Men jag gick faktiskt förbi platsen där självmordsbombaren sprängde sig själv till döds exakt en vecka efteråt, i lördags sent på eftermiddagen. Det var lite obehagligt. Det stod polisbilar på plats fortfarande och jag vågade inte stanna till och titta på platsen utan tittade bara lite på det i ögonvrån.

Jag och mami resonerade kring om han i själva verket fick ångest och sprängde sig själv i en avsides gränd istället för att orsaka massdöd, men tror inte riktigt den teorin går ihop med polisens som säger att han tog av sig ryggsäcken på ett tidningsskåp och då detonerades bomben. Men vem vet. Jag hoppas bara inte denna attack bidrar till en ökad främlingsfientlighet, tyvärr tror jag den gör det. Men mer om det en annan gång…

Det har varit en toppenhelg i Stockholm med mamma faktiskt. Den började dock lite drygt för mig, jag blev nämligen strandsatt på Umeås flygplats i lite drygt fyra timmar pga flygkaoset och vädret. Trots att jag fick ett sms på morgonen om att flyget var försenat med 1½ timme skulle jag finnas på plats i tid ändå. Så jag blev mer än lovligt irriterad när den förseningen blev framskjuten ytterligare 3 timmar när vi väl satt där.

Vi fick dock veta varför. Flygbesättningen hade av någon anledning kommit sent till Luleå kvällen innan och behövde ett visst antal vilotimmar, vilket gjorde att de inte kom ifrån Luleå på avsatt tid på fredagsmorgonen (delvis också pga dålig väderlek). Så när mitt plan skulle flyga vid 10-tiden på morgonen från Umeå hade samma flygplan ännu inte åkt från Luleå, inte heller landat i Sthlm eller hunnit vända tillbaka uppåt igen. Jag vet inte om det bara finns ett enda Norwegian-plan som trafikerar hela Norrland men det verkar ju så. Pajasar! Fick i alla fall en värdecheck som täckte lunchen men blev både trött och lagom irriterad över att missa nästan en hel dag i Sthlm som jag planerat spendera med en kompis för att flygbesättningen ska få sova. Känns som om det borde finnas fler flygbesättningar att använda sig av i sådana fall. Men förmodligen inte i Luleå av alla ställen.

Väl till huvudstan kom jag vid halv fem tiden på eftermiddagen (istället för tolv som planerat…) och jag mötte upp min kompis V, vi sökte upp hotellet och gick först helt fel och sen lämnade vi av mina grejor på hotellet och gick runt på stan tillsammans under några timmar fram till min mor kom från Göteborg. Henne mötte jag upp på cityterminalen eftersom hon är en virrhöna och med min extrema lokala kännedom tog vi oss till hotellet på Kungsholmen ganska enkelt.

Det var ett lagom flott hotell – Hotel Lindhagen som faktiskt var fyrstjärnigt och hade alla möjliga bekvämligheter. Ett litet pentry på varje rum och utrustat med hårtork, strykjärn och platt-tv.  Men både jag och mami var så trötta på fredagskvällen att det bara blev en sen middag på en restaurang vid Thordhildsplan kallad Cicco. Rekommenderas verkligen. Det var så mysigt och så gott. Jag åt nog den godaste Ceasarsalladen jag ätit. Efter middag, snack och ett glas vin gick vi till ett nattöppet Shell och köpte mörk choklad och gick hem och tittade på film och snaskade godis.

Förutom att ha  ätit gott, så har vi shoppat, varit kulturella och gått på Naturhistoria och Moderna museet, sett Deep Sea på Cosmonova,  träffat kusiner och mått väldigt bra i det stora hela. Men när jag satt på planet hem igår kände jag mig tröttare än vanligt och locket som jag fick ville inte gå över. Senare på kvällen fick jag väldigt ont i halsen och idag har jag harklat fram slembobbor och känt mig lagom bakom flötet och hängig. Locket i örat sitter kvar mer än ett dygn efteråt dessutom. Är ju ett öronbarn.. eller öronvuxen kanske det heter, men jag hoppas verkligen inte det är någon krypande förkylning eller influensa som tänkt förstöra min julhelg.

Tror dock att Sthlmskylan och vandrandet fram och åter till och från t-banan på Thorhildsplan på Kungsholmen och hotellet, skyttetrafiken i centrala Stockholm fram och tillbaka mellan Åhlens City, Gallerian och Biblioteksgatan och framförallt den korta men krävande promenaden igår längst Blasieholmen över mot Skeppsholmen och Moderna museet satte sina förkylningsspår. Det blåste och kylde något fruktansvärt när man gick över den där bron över Strömmen. Blir som en annan sorts isande kyla för en redan inbiten norrlänning. Det blåser så grymt och jävligt att jag kände mig som en nakenhund i en igloo.

Näe, nu orkar jag inte skriva mer. Ska lägga mig under en filt och tycka synd om mig själv en stund. Mer om shoppingen kommer sen. Det förtjänar ett eget inlägg.

 

4 thoughts on “Jag lever…

  1. Petra says:

    Dina inlägg har varit saknade🙂

  2. Carl Magnus says:

    Är du rädd för att bli utsatt för en terrorist så är du naiv eller så är du som en vanlig kvinna som är rädd för osannolika händelser. Du ska vara rädd för folk som har personlighetsstörningar eller som beter sig extremt irrationellt. Eller så kan du bli rädd för att få en istapp i huvudet det är minst lika sannolikt som att bli utsatt för en terristattack. Tyvärr så är ju inte fobier rationella. Jag är inte rädd för något öht som har med fysiskt våld att göra men däremot för flera andra saker.

    • Du tror inte en terroristbombare har vissa personlighetsstörningar då?😛 Jag vet att det är väldigt osannolikt att bli utsatt för en terroristattack, men eftersom jag skulle dit så tätt efter den och mitt under den värsta julhandeln så tänkte jag lite mörka tankar. Du har rätt i att fobier inte är rationella.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: