The way back och överlevnadsfilm.

Under vintermånaderna brukar det släppas oerhört mycket nya filmer, många mindre bra, många mediokra men också en del guldkorn som jag verkligen kommer strutta iväg till biosalongen för att se väldigt glad i hågen. Efter att ha blivit swept off my feets efter Nando Parrados fascinerande berättelse om flygkraschen i Anderna hos Skavlan för några veckor sen och hur han i sin svagaste stund kanske var som starkast har jag fått ett brinnande intresse för överlevnadsberättelser och filmer.

Därför ser jag verkligen fram emot överlevardramat The way back, som har biopremiär den 4 februari. I filmen får man följa sju krigsfångars flykt från ett arbetsläger i Gulag, Sibirien under andra världskriget. Lägret ligger givetvis isolerat från omvärlden och placerat så flykt därifrån ska vara omöjlig i det kargaste av landskap där permafrost är vardag . Så för att nå friheten tvingas de sju männen, vilka utgörs av politiska fångar samt kriminella ta sig från Sibirien i den värsta av snöstormar, genom en glödhet Gobiöken och senare vidare över Himalayas bergskedjor för att nå fram till Inidien. En sträcka på drygt 650 mil.

Det är en väldigt bra, spännande och gastkramande handling som ni förstår och filmen verkar ha nästan samma klass som Parrados berättelse. En situationen som ter sig helt omöjlig men än dock går att övervinna med tillräckligt stark vilja och prestationer som knappt kan beskrivas mänskliga.

Även The way back är inspirerad av en verklig händelse  och baserad på en självbiografisk roman skriven av Slavomir Rawicz som var en polsk kavalleriofficer som tvingades till lägret från Polen efter att ha blivit dömd för förment spioneri, gått igenom en ödesdiger rättegång med tillhörande misshandel för att senare ha fraktats till Gulag tillsammans med hundratals andra fångar som boskapsdjur i trånga inhumana tåg.

Rawicz ska enligt sin bok flytt från Gulaglägret tillsammans med sex andra fångar och genomgått en färd som är svår att beskriva, där bara ett fåtal överlevde. Boken har dock på senare år fått utstå mycket kritik och i efterhand ansetts vara rent påhitt och fantasier snarare än verklighet, det har varit många upp och nedgångar kring den och många fans har varit besvikna efter att ha slukats av den verklighetstrogna berättelsen men fått veta att det bara varit ett fantasifoster.

I maj 2009 gick dock en polsk gammal krigsveteran ut i media och sa att historien faktiskt var sann, men handlade om honom snarare än om Rawicz som i motsats till berättelsen sägs ha släppts ut från Gulag 1942 på grund av den allmänna amnestin snarare än rymt därifrån. Rawicz skall alltså bara ha inspirerats av sina medfångars berättelser och efterkonstruktioner och skrivit en bok om det. Men riktigt hur det gått till och bokens sanningsgrad lär vi nog aldrig riktigt få reda på.

Något häftigt är att vår svenska skådespelartalang  Gustaf Skarsgård har en av huvudrollerna i filmen och spelar en ledargestalt bland männen på flykt. Nämligen den lettiske och storväxte fången Voss som innan kriget var präst, men som tillfångatagen snabbt blir varse om att hans chanser att överleva i fånglägret är minimala på grund av hans storlek och energibehov och att flykten är sista vägen ut. Även Colin Farrell, Ed Harris och Jim Sturgess finns med i skådespelarensemblen. Det är helt klart en film att se fram emot! Eller vad tror ni efter att ha sett trailern och hört denna lovande beskrivning med tillhörande lilla historialektion?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: