Avundsjuka och rättfärdigad kritik

Jag vet att man inte ska vara missunnsam eller avundsjuk, men det kan vara väldigt svårt att kontrollera. Det brukar ju oftast orsakas av mindervärdeskomplex, eller att man bara fastnar i tankekaruseller där man jämför sig med andra utan att inse att vi alla spelar utifrån olika förutsättningar och möjligheter.  Det är ju väldigt mänskligt att jämföra sig och hela vår identitetsskapande är beroende av just jämförelser, där man konstaterar vad man själv är i relation till andra. Men vissa jämförelser är mindre bra och kan vara väldigt energikrävande och destruktivt.

Om jag ska vara helt ärlig så har jag mer än en gång den senaste veckan tittat mordlystet på tjejer som ser ut att vara stylade av proffsstylister, sminkade av make-up-artister och har hår som är så perfekt vågat att det ser ut som om dom kommit direkt från salongen och hårnyansen har alltid någon guldton som ser helt övernaturligt ut där dom sitter på nåt überkvinnligt sätt och fikar på ett café en vanlig torsdag med välmanikyrerade naglar runt koppen med någon koffeinfri latte macchiato eller något annat löjligt som ingen utom tv-karaktärer dricker. Det sticker lite i ögonen, samtidigt som man blir lite betuttad och fascinerad av den där varelsen som ser så underbart perfekt ut.

En annan typ av person som brukar ha den här effekten och framkallar bittra svordomar om evolutionens orättvisor är kvinnliga expediter på vissa klädbutiker. Dessa superchicks ser alltid hur bra ut som helst,  som att någon bara plockat modeller från närmsta modemagasin och placerat ut dom på affären. De svansar runt på högklackade skor som levande reklampelare och har ett ständigt leende på läpparna och en nyfiken blick alltjämt och frågar om man behöver hjälp. Det värsta är att det där smilet inte ens är fejkat, det är genuint ärligt, öppet och superhjärtligt. Nästan JÄMT!

Jag förstår inte hur dessa människor gör. Vad är det för livsrecept dom har? Dricker dom någon superkvinnesmoothie till frukost varje morgon och sen är allt fågelkvitter dagen lång eller är dom sådana fantastiska skådespelare att dom borde belönas med Oscars? Jag vet inte, men jag skulle bra gärna vilja veta. För vem skulle inte vilja se så fantastisk ut i vårt ytliga, materialistiska kommersialiserade själlösa samhälle…

(originalbild från DA)

Sen brukar det dock slå mig, ganska ögonblickligen eller åtminstone när dessa überkvinnor inte längre är i min absoluta närhet hur extremt mycket sådana tjejer anstränger sig för att se sådär “perfekta” ut jämt. Hur många timmars flanerande i alla butiker som kan tänkas sälja något trendigt och snyggt som ligger bakom, hur många timmars förberedelser varje morgon framför spegeln som krävs, hur mycket slit med locktången som krävs, hur stora utgifter dom ligger ute med varje månad och hur extremt självfixerade många av dom är. Då brukar jag inte känna mig så avundsjuk längre, snarare ganska nöjd över mitt medelsvenneutseende och min medelsvennefixering. Jag har ta mig fan bättre saker att fokusera på än sånt där ytligt tjafs. Det är i alla fall vad jag vill tro och inbillar mig.

Jag läste bara nyligen i senaste numret av Cosmopolitan (vilket förmodligen inte är någon jättehögkvalitativ källa men iaf) att det finns undersökningar som tyder på att människor känner sig mer tillfredsställda om dom jämför sig med folk som har det sämre, än om dom jämför sig med folk som har det bättre. Det låter ju ganska tidstypiskt för det egoistiska och individualistiska  samhälle vi lever i där “självförverkligande” är idealet och där människovärdet mäts i utseendet, ambitionerna och status.

Vem känner sig inte jävligt lyckad av att bevittna de djupt tragiska och beklämmande offren till människor som skämmer ut sig i dokusåpor som om det inte fanns någon morgondag? Jo, de flesta. Det är ju just därför man tittar, för att känna sig lite bättre, lite smartare, lite snyggare och lite mer lyckad. Man hånskrattar, får kväljningar av hur korkade människor lyckas bli när man sneglar på tvn och aldrig att man skulle kunna sjunka så lågt. Jag tror exempelvis att Kungarna av Tylösand gav väldigt många människor väldigt mycket bättre självkänsla. Åtminstone under dom där stötande men äckelfascinerande minuterna man slösade på spektaklet.

Något jag däremot tycker är väldigt störande är att många tjejer specifikt, väldigt ofta bortförklarar kritik mot sin person eller sina handlingar som “avundsjuka”. Det är ett fenomen som jag inte klarar av! Hur många gånger har man inte hört “Du är bara avundsjuk!” när man poängterar någonting som exempelvis är väldigt hycklande, märkligt eller rent av idiotiskt. Nej nej, då är man förstås bara avundsjuk. Man reduceras till att vara en krälande parasit som till och med är avundsjuk på oattraktiva egenskaper.Vad fan man nu skulle vara avundsjuk på när man anser att någons handlande är helt idiotiskt är inte intressant längre.

Ett sådant exempel är fenomenet Blondinbella och hennes tusentals fans som är mellan 11-17 år. Så fort “Belsa” gjort någonting uppenbart otänkt, provokativt eller bara sådär obehagligt jubelidiotiskt och får kritik för det bland sina kommentarer då kommer en hel mobb till undsättning som skriker att alla kritiker bara är “AVUNDSJUKA”. Har dessa små liv ens lärt sig innebörden i ordet avundsjuka? Man börjar ju undra.

För när BB i ena stunden säger sig vara emot alkohol och inte tycker om att bli onykter, utan bara brukar gå omkring med ett vinglas under hela kvällen, för att i nästa stund posera med 3 olika vinglas under en och samma kväll och med uppenbart dragen blick på samma foto vilket är tydligt för alla med ett IQ över 80 att upptäcka. Eller när hon beskriver “vi har festat till morgonen, varit på helt sjuka efterfester” eller “det blev en hel del skumpa” som nu senast går inte riktigt ihop med moralpredikandet angående sunda ideal tidigare.  Hon som inte gillar att dricka dricker en hel del.

Hennes sunda inställning till alkohol hade varit berättigad om hon kunde efterleva den också, men nu är det bara platta ord i en blogg som inte betyder någonting för henne när hon stängt laptopen och korkat upp vinflaskan. Detta eviga hycklande hos någon som ska agera föredöme för unga tjejer stör mig. Oerhört mycket. Jag gillar BB allt som oftast, men ibland blir jag skogstokig av att läsa om hennes propra nästintill omänskliga “regler” om hur man ska bete sig, som hon sen inte ens efterlever själv.

Hur är det överhuvudtaget möjligt att så många unga tjejer har denna tjej som förebild, när hon i sin bok skriver om vikten att slappna av, ta det lugnt och leva ett balanserat liv där man inte stressar sönder, för att i nästa stund kollapsa av stress/panik/socialfobi/whatever inne på en affär i Schweiz. Eller när hennes ansikte svullnar upp i bästa Ringaren i Notre Dame-stil för att hon stressar för mycket och hon får den bedömningen av en läkare, men fortsätter ändå i samma takt. Eller när hon inte ens hinner hämta andan mellan alla uppdrag, resor och grejs hon åtar sig, påstår att hon älskar sitt jobb när det är uppenbart att hon skulle behövas läggas in på avslappnings-rehab. Har kan man med stoltheten i behåll predika inför andra hur dom ska leva, när man inte kan tackla livet själv?

Och jag lovar, det här handlar inte om avundsjuka. Jag tycker att BB är en oerhört, nästan märkligt driven entreprenör och väldigt talangfull inom sitt område, hon och hennes varumärke fascinerar mig väldigt mycket och jag skulle gärna bli peppad eller sporrad av henne inom just dessa områden. Men jag stör mig så förbannat över det faktum att någon som så uppenbart inte har fog för att lära andra hur man lever, har mage att göra det och dessutom lyssnas på. Av tusentals dessutom, folk som inte låter någon kritik gentemot deras stora förebild tränga igenom den supertjocka bubblan. Hon är ju så fantastisk! Även om hon köper en rävjacka för att den är så fin, trots att hon redan köpt flera pälsar i år och hävdat att hon minsann köper päls för att det är hållbart i många år och att man därför inte behöver köpa mer än en….

Ibland undrar jag om allt är ett spel för gallerierna eller om hon har så dålig självinsikt att hon inte förstår sin dubbelmoral själv. Hon borde hålla sig till entreprenörskap i fortsättningen. Jag hoppas verkligen att hennes tidskrift i vår inte blir så extremt pretentiös och präktig som hon framställer sig själv i bloggen, för har man något som helst bakom pannbenet genomskådar det där oerhört snabbt. Jag börjar undra om hon faktiskt vill agera förebild och livsguru för tjejer eller om det bara är pengarna som lockar. Det börjar bli lite väl konfliktfyllt mellan det hon säger och det hon gör.

Avundsjuka är skit. Men berättigad kritik och ifrågasättande är det inte och jag önskar att fler förstod skillnaden. Det var allt för denna söndagskväll.

8 thoughts on “Avundsjuka och rättfärdigad kritik

  1. Petra says:

    Ja, avundsjuka och missunnsamhet är skit. I många fall är det dock det som är grunden till kritiken – endast i undantagsfall och i de fall där eftertanke krävts är det äkta synpunkter/kritik som kommer fram (då krävs det erfarenhet, referenspunkter och analytisk förmåga…en raritet i vissa segment).

    Sedan tycker jag att man skulle kunna lägga till dimensionen irritation i ditt resonemang också. För ibland är jag bara genuint irriterad – varken avundsjuk, missunnsam eller kritisk. Jag kan bli irriterad på t ex lismande butiksbiträden, de som verkligen inte är äkta någonstans.

    • Ja, du har nog rätt i att det finns ett par nävar irritation i mina beskrivningar också. Ibland är det svårt att skilja på vad som är vad. Angående lismande butiksbiträden eller den där glättiga attityden så är det väl dels fascination, samtidigt som det är en irritation eftersom man någonstans ändå vet att det troligtvis inte är äkta även om det vid första anblicken verkar så.

      Gällande Blondinbella och sakerna jag tog upp där är det nog någon form av hatkärlek för fenomenet BB i kombination med analytisk förmåga och ifrågasättande. Jag gillar inte dubbelmoral och hur självutnämnda experter radar upp sätt att leva på, men sedan skiter i dom helt själva. Det är falskt och oerhört cyniskt, om det är medvetet. Samma nonsens som tjejtidningar presenterar, där ena sidan är fylld av plattityder om hur nöjd man ska vara över sig själv och att man inte ska jämföra sig med andra, för att på nästa uppslag ha någon utseende eller viktspecial om hur man går ner i vikt, tränar sig till synliga magmuskler eller nåt annat. Oerhört motsägelsefullt och det tycker jag BB är ofta också.

      • Petra says:

        idel medhåll gällande fenomenet motsägelsefullhet. Får eksem av blotta tanken på hur det hålls på i media…

  2. Johanna says:

    Tack för underbar läsning!

  3. […] Avundsjuka och rättfärdigad kritik (Tuggmotstånd) […]

  4. Marieh says:

    Jag brukar inte vara avundsjuk faktiskt, däremot tycker jag att när man gör sina små “statements” så ska man vara beredd på att det blir diskussion. Jag för min del älskar att diskutera just för att man får bättre inblick i hur den andra menar, och också för att jag helt enkelt inte kan låta bli. Men väldigt ofta får man just det där “du är bara avundsjuk”… Varför? För att jag inte håller med?
    Jag är inte så insatt i just Blondinbella. Det enda jag läst är just det här fråga svar inlägget där hon både sade att päls är miljövänligt och tryckte ner journalistutbildningen. Men jag bestämde mig ganska snabbt för att inte besöka henne igen. Det är inte mitt forum helt enkelt. Speciellt inte då man inte kan öppna en diskussion. Så kan det vara.
    Slutligen: Min erfarenhet är att när man inte kan ta diskussioner har man inte själv en ordentlig koll på ämnet, eller så är man osäker på sin egen åsikt. Och det är väl helt okej, men då ska man också vara öppen med det. “jag har egentligen inte full koll men jag har hört det här och det här och därför tycker jag såhär”. Men man ska inte ge sken av att veta mer än man gör.

    • Jo absolut, nog ska man vara beredd på diskussion och givetvis är jag det. Men det går sällan så långt om man skulle anmärka på nåt i BBs blogg. Jag hyser någon slags hatkärlek till BB och följer hennes blogg slaviskt men jag inser ju förstås begränsningen till att föra någon seriösare diskussion/debatt därinne, framförallt pga mobben men också pga att Bella aldrig svarar på kommentarer.

      Just BB ger ofta sken av att veta väldigt mycket, utan att ha några egentliga belägg för det. Det är lite provocerande att hon påverkar så många unga när hon inte följer sina egna principer.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: