Obsessions fortsättning.

Drömmer mig bort till Anfield, ståendes på läktaren och decembermörkret lyses upp av jättelika strålkastare, daggen i det blöta gräset glänser och jag känner inte den bitande kylan i kinderna, det enda jag känner är glädjeruset inombords stiga i takt med vrålet, hejarramsorna och stödet omkring mig. Jag blickar ner på planen, ett femtiotal meter ifrån mig springer han, snabbare än någon annan, med mer kraft och explosivitet än någon kan mäta sig med, han dribblar och är snart helt fri vid målet, fintar målvakten och sätter bollen i krysset.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: