Day 07 – Your best friend(s)

Jag vill verkligen inte välja mellan mina vänner, eftersom jag har flera som jag anser stå mig väldigt nära och varit eller är mina bästisar. Det känns lite för mycket brythjärta och mellanstadienivå att endast nämna en. Därför tänker jag nämna lite kort om alla mina bästisar som jag haft i mitt liv och spelat en viktig roll i mitt liv, i kronologisk ordning.

Fram till jag var fyra år bodde jag i Piteå. Vi bodde i en gul radhuslänga och inte långt därifrån gick jag hos min första dagmamma. Där lärde jag känna min första bästis Danne. Jag och Danne umgicks flitigt eftersom vi tyckte om varandras sällskap, var lika gamla och för att våra mammor snabbt blev nära vänner (eller om dom redan var vänner, jag vet inte riktigt?). Danne bodde dessutom bara några hus nedanför min farmor och jag älskade att spendera tid i deras tvåplansfunkishus när jag var liten, framförallt för att vi hade så himla roligt i deras inomhuspool som låg intill vardagsrummet. Att gå från tvn och tv-spelet direkt till en pool var den ultimata lyxen för oss småttingar. Men eftersom vi flyttade från stan så småningom så minskade kontakten med min första bästis även om jag sprang nerför backen från Farmors hus på Svartudden så gott som varje gång jag besökte farmor för att hälsa på hos dem. I tonåren blev det plötsligt lite mer genant och konstlat att umgås med honom och vi tappade tyvärr en del kontakt, men träffas ibland som hastigast när vi båda är på Svartudden fortfarande.

När jag bott några år i Umeå, som båda mina föräldrar flyttade till när dom skildes, började jag på dagis och lärde känna en massa nya coola kids. En av dom, M, stack ut lite extra och blev snabbt min allra bästa bästis. Vi var som ler och långhalm, Piff och Puff, ja you name it. Vi kompletterade varandra med våra olikheter och vi var aldrig sysslolösa, extra perfekt var det också att vi bodde bara ett område ifrån varandra .

M som jag kallar henne, är av iranskt ursprung och det fanns knappt något som kunde jämföras med att hälsa på hemma hos henne. Det var så spännande, exotiskt och roligt. Jag välkomnades alltid av hennes rosenkindade storbystade mamma som log stort varje gång jag kom och hälsade på och kramade om mig. Men allt var inte lika rosenskimrande, vi var väldigt busiga och hade snart retat upp hela grannskapet med våra små hyss. Vi pallade alltifrån jordgubbar till grannarnas tulpaner och bägaren rann över när en granne sett oss stå och sparka på en minigran i skogen inte långt ifrån hennes altan. Tanten ifråga hade konfronterat min mamma utanför affären och efter det så förbjöds jag rent av att umgås med M under några veckor för att hon var “dåligt sällskap” för mig. Detta gillades inte och vi kom snart på sätt att kringgå förbudet. Jag och M gick i samma klass från 1-6:an, sen i parallellklasser i både högstadiet och gymnasiet. Idag är älskade M gift och världens finaste tvåbarnsmamma. Det är konstigt hur det blir.

I gymnasiet började jag i en helt ny klass som knappt någon annan från min gamla klass valt. Redan första dagen möttes min och S blickar under presentationsrundan där vi satt med stolarna i en ring i klassrummet och kastade en boll mellan oss för att presentera oss. S hade glada ögon, ett mjukt och kärleksfullt leende och långt ljust hår där hon satt och tittade sig blygt omkring i klassrummet. Det tog inte lång tid innan vi hittat till varandra tillsammans med ytterligare en tjej som också är en nära vän. Jag och S insåg snart att vi hade mycket mer än vad vi trodde gemensamt. Båda hade skilda föräldrar, båda hade en mamma som träffat en ny man med namnet Anders, båda hade en lillebror som hette Niklas och båda hade lillasystrar födda år -90. Vi var dessutom ungefär lika blyga och tillbakadragna när det gällde killar och sysselsatte oss med rejäl spaning på olika ställen och uppehållsrum på skolan. Jag och S är nära vänner fortfarande och är en av dom som står mig närmst. Ibland känns det precis som när man satt där i ringen första dagen i gymnasiet när man var 16 år, trots att det är 11 år sen idag. S är den jag vänder mig till när jag vill ventilera tankar, bara surra, ta en kompromisslös spontan fika, behöver partysällskap eller bara snacka lite skit med.

När jag började mitt program på Universitetet så började jag ganska snart hänga i ett gäng på fem personer. En av dom personerna var V. Min första tanke om V var att hon var en aning flummig och disträ. Lite väl framåt och flamsig. Men jag kom ganska snart att inse att det bakom den fasaden dolde sig en oerhört smart, omtänksam och rolig person. Tillsammans med V och övriga gänget gjorde vi studentpubarna och uteställena osäkra under flera år. Med en betydligt mer sliten lever, en hel del tentor och plugg och massvis med roliga påhitt har jag växt mig starkare med V som vän och vi har blivit betydligt tightare och närmare efter studietiden. Då umgick vi mest i gänget, men efter examen så var hon en av få som bodde kvar i stan och vi hängde väldigt mycket. Det fina med V är att hon alltid finns där och pushar när saker känns tungt eller motigt, vi kan snacka om precis allting och ringer varandra i tid och otid bara för att skrika ut hur frustrerade, sura, arga eller superlyckliga vi är.

Det jag minns särskilt är hur hon sa att hennes första intryck av mig var att jag verkade vara en härlig person eftersom jag skrev “kram” efter ett vanligt sms i början av vår vänskap. Tyvärr har fina V flyttat till storstan sen något år tillbaka som den fantastiskt talangfulla tjej hon är, men vi rings och chattar och försöker besöka varann så ofta som möjligt.  Tack för att du finns V.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: