En filmpärla.

Har precis sett en riktig pärla till film bland alla tusentals filmer som Hollywoodfabriken spottar ur sig varje år. Den här var varm, ärlig och kändes trovärdig. The kids are all right handlar om en okonventionell och lite ovanlig familj bestående av två lesbiska mammor (“the momses”) och deras två barn, 18 åriga dottern Joni och 15 åriga sonen Laser som båda blivit till genom en anonym spermadonator och nu lever ett ganska idealistiskt förortsliv i Californien i en villa tillsammans och handskas med de vanliga vardagliga småproblemen som alla har.

På ytan är det mesta perfekt trots den lite annorlunda familjesituationen, men sonen Laser funderar mycket och börjar bli väldigt nyfiken på vem deras biologiska far är. Han lyckas övertyga storasyster Joni till att ta kontakt med spermacentret för att få tag i mannen som donerade sperma anonymt och försöker att hålla hela idéen hemlig för the momses eftersom dom vet att de skulle ta illa upp. Spermadonatorn Paul spelas av underbara Mark Ruffalo som spelar övertygande som lite plump, flummig laidback kille som äger en ecobaserad-restaurang som precis fått reda på att han har två nästan vuxna barn som vill träffa honom.

Jag ska inte spoila någonting av filmen, men som ni kanske förstår går saker inte riktigt som planerat och man får följa familjens mer eller mindre frivilliga försök till att involvera ytterligare en part i familjen på barnens initiativ. En av mammorna, Nic (Anette Bening) spelar en överpresterande rationell läkare som snart känner sig otillräcklig som mamma, medan drömmande Jules (Julianne Moore) som befinner sig “mellan jobb” försöker hitta sin självständighet i det virrvarv av känslor och frågetecken som uppstår med Pauls intåg i familjens vardag.

På det stora hela var det en väldig ljuvlig, smart och rolig historia som är svår att tycka illa om. Det är både humor och drama som växlar om vartannat och ett väldigt intressant och tankeväckande ämne. Den klassiska amerikanska förortsidyllen perfektion ställs i kontrast mot känslor, mänsklighet och behov och jag tycker regissören Lisa Cholodenko väver samman berättelsens allvar med lätthet på ett väldigt bra sätt. Att man dessutom väcker tankar kring hbt -frågor är väldigt viktigt, men också att man skildrar den okonventionella familjen på ett realistiskt sätt som inte känns så schablonmässigt. Som betyg det blir ett rejält tuggmotstånd (4 tugg av 5) för The kids are all right.


Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: