Att applicera sina egna fördomar på andra

Detta inlägg på Maratonbloggen där Petra Månström belyser hur Jennifer Wegerup  får försvara sig utifrån påhopp om att hon inte tar plats och blir förminskad av sina kollegor,  illustrerar tydligt ett problem med den mediala debatten kring genus idag. Vissa individer ägnar sig nämligen åt att pådyvla sina egna stereotypa idéer och uppfattningar om representationer av kön i media genom att applicera dessa på händelser de egentligen inte har tillräcklig grund för att analysera. Jag syftar nu framförallt på Ulrica Goods uttalande som följer:

”Vad vi ser är två strategiskt bredbenta män som lyssnar på en kvinna som talar. Den ene med skeptisk min och korslagda armar, den andre med tomt blick som antyder att han inte alls hör på. Och så kvinnan själv som ser ut att göra sig så liten som möjligt och nervöst pillar med sina små händer.”

Citatet syftar på en bild som cirkulerat i sociala medier en hel del på sistone från SVTs sportsändning. Den började retweetas av twittraren Emfilus & senare även av Emanuel Karlsten.

Emifilus

På bilden sitter alltså sportjournalisten Jennifer Wegerup inklämd i en för liten soffa mitt emellan två vitt skrevande män. Vid första anblicken tänker man förmodligen inte så mycket på det, eftersom det är ett rätt vanligt positionerande. Men ju mer man tittar på bilden desto tydligare blir det. Wegerups hållning är inte den bästa och pälskragen och ansiktsuttrycket gör nog sitt för att bilden ska se rätt komisk ut, samtidigt som männen tar sin sedvanliga plats.  Emfilus fokus låg så vitt jag förstår på att uppmärksamma kroppsspråket hos personerna som skiljer sig tydligt mellan männen och kvinnan, vilket är helt rimligt och bra att uppmärksamma.

Ulrika Goods tolkning på Ajour om att vara kvinna i sportjournalistikens värld tar det hela däremot steget längre. Tolkningarna som appliceras på bilden handlar nämligen inte längre bara om kroppsspråk: att män är vana att ta mer plats och har fördelar i en mansdominerad kultur. Utan det görs till en fråga om hur kvinnors underlägsenhet och mannens överlägsenhet reproduceras i media och görs genom denna ögonblicksbild. Good har säkert goda avsikter med sin text,  men analysen blir alltför subjektiv och kvinnor görs till ett offer, männen till det motsatta.

Good använder sig nämligen av sina högst subjektiva tolkningar och åsikter i sitt uttalande. För vad är annars meningar som: “Den ene med skeptisk min och korslagda armar, den andre med tom blick som antyder att han inte alls hör på” om inte rena åsikter från Goods sida? Var hon i studion samtidigt? Vet hon huruvida Jonas Karlsson var skeptisk eller inte? Vet hon vad Mattias Lührs blick som inte egentligen syns då den är filmad i profil utstrålar? Nej, förmodligen inte. Hon utgår från sina egna förutfattade meningar och farhågor om huruvida kvinnor får ta plats i sportsammanhang och huruvida Wegerup blir lyssnad på eller inte. Sen får hon det till att bli någon slags sanning om hur det faktiskt föreligger i denna situation. Det är inte konstruktivt i mina ögon.

Det är därför, precis som Petra Månström skriver på Maratonbloggen, beklämmande att Wegerup själv känner sig manad att kommentera Goods slutsats och måste förklara och berätta att hon varken känner sig förtryckt eller ängslig av att sitta mellan de manliga sportkommentatorerna och tillika sina kollegor hon verkar känna rätt bra. Det är beklämmande att Good i vad man kan tro är ett gott syfte applicerar sina egna fördomar på situationen och beskriver det som sanningar och därmed också reproducerar rätt könsstereotypa idéer om kvinnor och män, när syftet tycks vara det motsatta.

Ännu mer beklämmande är det att folk utifrån sina knapphändiga genusanalyser drar alltför höga växlar i sina slutsatser. Hur skulle det vara om man tänkte till ett varv extra? Handlar verkligen enskilda situationer i en TV-soffa om det man först tror att det gör, eller är det ens egna farhågor som spökar? Kan man tänka så pass stort om Wegerup att man antar att hon själv, som etablerad och välanlitad sportjournalist kan säga åt sina kollegor om hon uppfattar att de trycker ner henne?

About these ads

13 thoughts on “Att applicera sina egna fördomar på andra

  1. Purre says:

    Ja, jag kan hålla med. Jag bloggade själv lite om det efter att ha läst på ajour, även om jag tog en annan vinkel. Visst är det störigt när någon nafsar på en god poäng men fokuserar på något mindre gott. Den goda poängen försvinner, och kanske den till och med smutsas ned lite.

    Gillar namnet på din blogg förresten!
    Kram!

    • Hej, ja det är verkligen störigt och direkt kontraproduktivt att ett gott syfte och en god poäng försvinner i någons fördomar om “hur det borde vara” utan att hen ifrågasätter hur det faktiskt är. Ska läsa ditt inlägg senare. Kul att du gillar namnet!

  2. Det är beklämmande att du väljer att bortse från slutsatsen i mitt resonemang: “Låt oss hoppas att den här bilden ljuger, att det inte stämmer att sportjournalistiken är kvar där reklambranschen var i Mad Men-eran.” Det handlade om att analysera vad bilden utstrålade och vilka frågor de väckte, inte att berätta vad som faktiskt ägt rum.

    • Hur mycket är slutsatsen i resonemanget värd när du börjar artikeln med dina egna fördomar om de manliga deltagarna i Sportpanelens intentioner, känslor & intresse av det Wegerup säger utifrån hur de sitter?

      Och vadå “hoppas bilden ljuger”? Bilden visar inte annat än att Wegerup sitter inklämd mellan två skrevande män i en för liten soffa. Varför ens dra slutsatsen att sportjournalistik befinner sig där reklambranschen befann sig på 1950-talet utifrån EN bild?

      • Den är värd en hel del, eftersom den förklarar på vilket sätt jag resonerar. Om man väljer att bortse från den, som du gjort, får kan man dra helt andra växlar på min text än det som egentligen sägs där.

      • Vilka växlar menar du att jag dragit förutom att jag synliggjort hur du utifrån dina egna förutfattade meningar drar slutsatser om vad Jonas Karlsson och Mattias Lührs tycker & intresserar sig för (vilket du faktiskt inte vet) utifrån hur de sitter?

      • Att du påstår att jag “drar slutsatser om vad Jonas Karlsson och Mattias Lührs tycker & intresserar sig för” är vad jag menar med att dra växlar på vad texten inte säger, vilket står klart om man bemödar sig med att läsa hela. Jag pratar om vad bilden förmedlar, inte vad som faktiskt skedde.

      • Men förstår du inte att följande beskrivningar (citerar dig nu) “Den ene med skeptisk min” och den andra “den andre med tomt blick som antyder att han inte alls hör på” samt den tredje “nervöst pillar med sina små händer” faktiskt är dina tolkningar, samt dina värderingar och inte vad bilden faktiskt förmedlar? Stillbilden från tv-sändningen kommer så vitt jag vet inte med den förklaringen utan det är den du själv skapat och din egen tolkning av det.

    • Purre says:

      Ja, då funkar ju hela resonemanget bättre måste jag ju medge, men det hade nog kunnat komma fram tydligare att den subjektiva beskrivningen av bilden inte var menad att tas bokstavligen (av… massor av kommentarerna att döma)
      Kram!

      • Purre, jag uppskattar att du gått i polemik med många som inte (velat) förstå min poäng. Men tyvärr är det ofta så att folk läser det de vill se (och vill rasa över) och bortser från nyanser och vändningar i det som står.

      • Purre says:

        Nu måste jag generat medge att jag var tvungen att slå upp ordet “polemik “.
        Det är förståss sant, jag har själv ofta dragit mig i håret över folk som verkar missförstå mig med avsikt, därför försöker jag vara lite extra tydlig med saker som att bara för att jag talar om ett patriarkat betyder det itne att jag nödvändigtvis lägger all skuld på alla män etc. Och det är sant att många kommentarer verkar vara av sorten som inte vill förstå hur tydlig du än varit, men Tuggmotsånd här, tror jag faktiskt hade hållit med dig om du varit lite tydligare med att den subjektiva beskrivningen inte var menad att vara objektiv, utan ett exempel på hur bilden kunde upplevas.

    • Men herregud, varför vill du inte förstå att bilden GER SKEN av detta, det var därför den fick sådan spridning i sociala media? Och det är uppenbart att det resonemanget handlar om? Varför är det så viktigt för dig att misstänkliggöra mig, istället för att fundera över varför vissa branscher har strukturer som byggts upp för att hålla kvinnor i schack?

      • Om du hade skrivit att bilden GER SKEN av att utstråla det eller att det var ett sätt/ditt sätt att tolka bilden på, istället för att framställa det som att det är någon objektiv sanning, så hade jag inte brytt mig det minsta. Nu gjorde du dock inte det, vilket gör att fler än jag ifrågasätter din beskrivning av den. Bilden har fått spridning i media för att den illustrerar hur kvinnor och män generellt tar plats/sitter på olika sätt – du däremot lägger in helt andra värderingar i bilden, vilket var vad jag anmärkte på.

        Sen har jag inte försökt “misstänkliggöra” dig överhuvudtaget. Var får du det ifrån? Att jag kritiserar ditt uttalande torde väl inte vara någon nyhet för dig då du debatterar i media? Sen skulle jag uppskatta om du inte antog att jag inte funderar över varför femininitet och maskulinitet representeras på olika sätt i samhället eller kring genusordningen, då det är något jag sysselsätter sig mer än de flesta andra.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

%d bloggers like this: