Ta inte ifrån rasism dess betydelse, tack.

Det pågår hätska diskussioner angående att Södermalmspolisen använde uttrycket ”romskt utseende” för att beskriva en väskryckare i veckan. Det är en debatt som florerar på twitter och ger antirasister hjärnblödningar av indignerat vrede medan vissa inte förstår haussen. Själv läser jag med intresse och fascination, men har stundom lite svårt för att se det direkt ”smygrasistiska” i begreppet. Det stör mig även hur man godtyckligt sammanblandar olika definitioner och begrepp om härkomst, etnicitet och ”ras” hipp som happ.

Sammanblandningen av begreppen verkar ske för att man vill vinna politiska poänger eller möjligtvis för att man inte vet bättre eller så för att det är ett så känslomässigt närliggande ämne att man tycker att allting som på något vis kategoriserar utifrån etnisk tillhörighet är FEL, oavsett om det är värdeladdat eller inte, vilket jag tycker tweeten nedan är ett gott exempel på:

Just att ämnet är så känsligt och infekterat gör det stundtals omöjligt att diskutera , särskilt med de 140 tecken man har tillgodo på twitter, så ett blogginlägg om min syn på saken är på sin plats. Till en början vill jag därför klargöra att jag inte anser att uttrycket “romskt utseende” är rasistiskt. Varför ska jag nedan försöka klargöra.

Problemet med hela diskussionen är i mina ögon att många verkar tro att etnicitet  är samma sak som “ras” på twitter, men nej, kära medtwittrare, det är det inte och kommer aldrig vara.  Jag skulle först och främst vilja problematisera begreppet etnicitet och det lär väl förhoppningsvis visa på varför det blir så mycket konflikter  i frågan om huruvida beskrivningen ”romskt utseende” är ett okej signalement eller inte.

Det finns två kännetecknande varianter av hur man kan se på etnicitet, den består av dels en essentialistisk utgångspunkt som lätt blir schabloniserad och stereotyp och den andra varianten är en konstruktivistisk syn på etnicitet. För att det här inte ska bli en akademisk uppsats gör jag det enkelt.

Har man en essentialistisk övertygelse så tror man att etniciteter förklaras med det biologiska synsättet. Att företeelser som språk, ursprung, religion och rent av genetik kan användas för att skilja olika grupper åt – och att detta är objektiva sanningar som är oföränderliga. Etnicitet är med ett essentialistiskt synsätt något statiskt som inte förändrar sig över tid och rum. En rom är alltid en rom i dennes ögon. Med lite otur kan man här få för sig att om man sett en rom, så har man sett alla romer (är man det minsta nyanserad inser man förhoppningsvis att så inte är fallet).

Har man å andra sidan den konstruktivistiska synen på etnicitetsbegreppet: så anser man att etnicitet är en mänsklig artefakt som upprätthålls och rekonstrueras konstant så länge det fylls med ett meningsfult innehåll. Det är en skapande och reproducerande process, som är föränderlig. Det vill säga människor med en gemensam geografisk tillhörighet och kultur upprätthåller detta så länge det är meningsfullt på ett eller annat sätt.

Konstruktivister har dock ofta en reflexiv sida och ser ett problem med att även den konstruktivistiska synen på etnicitet kan leda till upprättandehållandet och skapandet av vi och dom-förhållanden och dikotomier, där exempelvis svenskar står i kontrast till den romska och där det svenska får de goda egenskaperna och de romska de negativa. Det kan med andra ord lika gärna bli negativa generaliseringar och komplexiteten i etnicitet som begrepp kanske inte problematiseras. Det är ett komplext begrepp som bör ifrågasättas och nyanseras och framförallt inte karva ner eventuella egenskaper beroende på geografisk härkomst i sten.

Samtidigt är många konstruktivister medvetna om att det skulle vara OERHÖRT svårt att få någon kunskap om världen om man inte fick generalisera överhuvudtaget, det är vad vi gör oupphörligen för att få rätsida på vår vardag. Vi delar upp, etiketterar och ställer upp egenskaper i vårt mentala hyllsystem. Det gäller allt från köksspecierier, bilar, det motsatta könet  och folkgrupper. Redan från barnsben får vi lära oss att karaktärisera människor utifrån deras egenskaper eller ursprung.

Vi vet att det finns romer, precis som svenskar, asiater, ryssar, spanjorer och kenyaner. Det är inte fel i sig att göra denna uppdelning, så länge man inte börjar värdera egenskaperna man ger personerna utifrån värdeskalor och så länge man inte tror att alla svenskar, asiater eller kenyaner har exakt samma egenskaper och delar exakt samma kultur och att det bara finns EN svensk kultur, vilket exempelvis Sverigedemokrater är duktiga på att tro.

När etnicitet däremot börjar ses i ljuset av ett oföränderligt maktsystem bör man reagera och därför tycker jag att det är oerhört bra att polisens signalement-tweet skapar en debatt om frågan kring huruvida man ska gå ut med etnisk tillhörighet i ett signalement eller inte med beskrivningar som romskt utseende.

I min värld är det  dock ingen hemlighet att människor med olika etniciter har olika utseendemässiga drag, utan att de för den skull skulle se likadana allihopa bara för att de råkade vara romer som i det här fallet. Det finns romer med väldigt karaktäristiskt utseende och attiraljer, som till och med ett barn skulle känna igen. Det är inte ett rasistiskt uttalande, utan något som jag ser som en självklarhet. Sen finns det naturligtvis många romer som inte ser ut som den ”typiske” romen gör i vår imaginära bildbank och det är ingenting man frånsäger dem rätten att göra genom att beskriva ett utseende som romskt. Det finns persiska skönheter, likväl som det finns väldigt karaktäristiska drag hos en del spanjorer och bland sydamerikaner. När man däremot går steget längre och ger personer av olika etniska bakgrunder specifika egenskaper utifrån just sin bakgrund, bör man ifrågasätta sina teorier.

Mitt utseende är exempelvis väldigt skandinaviskt. Med mitt röda hår, min blekhet och mina fräknar så fort solen gett sig till känna tror jag ingen skulle tro att jag var född på den afrikanska savannen, i ett indiskt samhälle eller av asiatiska föräldrar. Det är inte heller rasistiska tankar, utan några generella slutsatser man kan dra utifrån mitt utseende, precis som vittnet i fallet med Södermalmspolisens tweet troligen drog slutsatsen att personen var rom för att han såg ut som romer brukar se ut enligt vittnet.

Jag ser inte heller det rasistiska i att exempelvis medier i ett land där mitt utseende tillhör en minoritet skulle efterlysa mig med beskrivningen “nordiskt utseende” om jag begått ett brott, var efterlyst eller kidnappad. Det förenklar ju saker ganska mycket att veta det, om man är ute efter att finna mig. Använder man däremot olika egenskaper om mig som person i anknytning till min etniska härkomst, kan man börja spekulera om rasism. Skulle jag beskrivits som den lösaktiga och fulla svenskan som försvunnit på Kos, kan ni börja gasta om rasism.

Denna fobi för etniska beskrivningar får mig även att undra hur man skall hjälpa vissa utsatta grupper om man inte får identifiera dessa grupper efter etnicitet eller kategorisera deras etniska tillhörighet? För mig är vissa kategoriseringar nödvändiga i analysen för att förstå om och hur de olika etniska och kulturella erfarenheterna åsidosätts, leder till diskriminering och påverkar oss. Att inte använda sig av etnicitet som analysverktyg eller ens få använda begreppet etnicitet eller tala om utseendemässiga drag utifrån etnicitet med risk för att stämplas som rasist är i mina ögon oerhört överdrivet och kontraproduktivt.

Efter att ha följt diskussionerna på twitter så noterar jag att många av twittrarna som är riktigt upprörda över polisens uttalande själva har blivit diskriminerade utifrån sitt ofta utomnordiska utseende. Kawa Zolfagary har exempelvis skrivit en mängd tweets om hur han särbehandlats av polisen, vilket Dreadnallen ger exempel på i sin blogg:

Det är förståeligt att man blir jävligt lack utifrån det perspektivet, att polisen särbehandlar personer som inte ser ”svenska” ut  och misstänkliggör dem och det är förjävligt och det sker daglig dags. Jag har all respekt för att man kan anse att det är smygrasistiskt att beskriva en gärningsman med ”romskt utseende” eller överhuvudtaget nämna etnicitet i gärningsmannabeskrivningar då – men samtidigt anser jag att man blandar in andra aspekter i sakfrågan då. Sina egna eller andras personliga erfarenhet och har alldeles för mycket affekt i sin slutsats kring huruvida “romskt utseende” är ett rasistiskt uttryck eller inte.

Hur ska man någonsin komma till bukt med den diskrimineringen vissa etniska grupper utsätts för om det per definition är rasistiskt att prata om etniciteter? Hur ska Kawa Zolfagary slippa bli misstänkligjord utifrån sitt utseende om man inte får yttra att hans utseende leder till vitt skilda spekulationer bland poliser och väktare?  Hur ska personer av utomnordisk bakgrund lättare få arbete i Sverige om man inte får ta ordet etnicitet i sin mun? Jag tror och hoppas att debatten om “romskt utseende” kan hjälpa även polisen till att omvärdera och nyansera sina signalement och beteenden i olika situationer.

När jag själv använder begreppet etnicitet på twitter eller wherever är det framförallt ur ett konstruktivistiskt perspektiv, dvs att etniska skillnader och erfarenheter är något som görs och skapas kontinuerligt i sociala relationer. En viss kategorisering är ibland nödvändig, utan att jag för den skull värderar etniciteter eller tror att varje person med en viss etnicitet beter sig exakt likadant eller ser likadan ut. Etnicitet och påhittet “ras” är två vitt skilda fenomen i min värld och jag hoppas och tror att det är det hos de allra flesta.

Så – för att ytterligare förklara: etnicitet handlar om geografiskt ursprung och härkomst – men också om viss kulturell och social tillhörighet som utkristalliserat sig just genom att man levt tillsammans under längre tid och skapat kulturella och sociala normer, seder, traditioner och föreställningar gemensamt. Det är givetvis ingenting oföränderligt eller för evigt konstant, men det är en grupptillhörighet många människor brukar känna sig hemma i och införlivar som en del av sin identitet. Denna tillhörighet gör exempelvis att vissa folkgrupper har dylika attribut på sig, kläder, smycken eller andra kännetecken – men den är inte oföränderlig och den omförhandlas kontinuerligt. Kanske var det dessa kulturella attribut som fick vittnet att tro att det var en rom, i kombination med att personen såg ut som en “rom”?

Etnicitet skall varken sammanblandas med nationalitet eller “ras”. Om jag inte gjort det klart vid det här laget så innebär etnicitet alltså inte heller att varenda kotte med samma ursprung tänker likadant, beter sig likadant eller ser likadana ut. Däremot finns det generella likheter och det var troligtvis dessa utseendemässiga likheter och kännetecken som polisen på Södermalm använde sig av i den omdiskuterade signalement-tweeten ett vittne erlagt. Det är såvitt jag uppfattar det som inte en rasistisk värdering eller åsikt utan en beskrivning av ett utseende baserat på etniskt ursprung kort och gott. Att människor sen har omedvetna och medvetna föreställningar om etniciteter, “raser” eller folkgrupper kan inte en ynklig signalement-tweet stå till svars för.

För att ytterligare klargöra varför diskussionen om polisens tweet försvåras så är här en av Dreadnallens många tweet i debatten, som beskriver hur människor inte särskiljer på etnicitet och ras, eller värderingar och befintliga vetenskapliga begrepp:

Det är mycket möjligt att det finns gott om människor som gör det Dreadnallen antyder, men om etnicitetsbegreppet används för att uttrycka föreställningar om ”ras” så ser jag flera felslut. Inte nödvändigtvis hos Dreadnallen, men hos dem som uttrycker föreställningar om ”ras” genom just etnicitetsbegreppet.

För det första har man inte förstått begreppet etnicitet överhuvudtaget, för det andra så är man insnurrad i en ytterst essentialistisk och skrämmande idévärld om etnicitet och ras som synonymer och för det tredje så har man en mycket god anledning att se över sina föreställningar, då den sociala konstruktionen och ålderdomliga ideologiska idéen om mänskliga ”raser” inte på något sätt är detsamma som etnicitet eller etnisk tillhörighet. Man kanske kan tro att den essentialistiska idén om etnicitet har vissa likheter med rasteorier, och det har det till viss del, men inte helt och fullt då värderingarna är betydligt starkare inom rasteorier.

För mig är etnicitet ingenting annat än en persons geografiska och kulturella bakgrund och jag ser inte hur detta på något sätt är detsamma som ”ras” eller rasism. Jag värderar ytterst sällan folk utifrån deras etniciteter (men det händer, inte ens jag är guds bästa barn) och det är själva värderingen jag ser som fåraktig och fel. I det här fallet ser jag emellertid inte att det har gjorts i Södermalmspolisens tweet.

För att förklara varför etnicitet och ras inte är samma sak så behövs även en förklaring av “ras”:

Idéerna om rasens uppkomst är någonting som rasbiologer och vetenskapsmän ägnade sig åt främst under mitten av 1800-talet och hundra år framåt för att beskriva människors värde rent rasgenetisk, i en tidsepok då väldigt mycket tid bland de ”lärde männen” gick åt till att kategorisera, definiera och särskilja människor för att se vilka som var bra och vilka som såklart var mindre bra, eller rent av värdelösa. Ja, vi har nog alla hört talas om skallmätning, sterilisering av ”mindre lämpade” och annat experimentiellt jox man sysselsatte sig med för att kategorisera människor utifrån värde, där den ariske mannen var herren på täppan. Samma ideologiska övertygelser som kategoriserade kvinnor och män utifrån specifika könsegenskaper, där männen återigen var mallen, som idag känns igen i exempelvis livsmodersfeminism.

Så vitt jag vet är det idag inte vetenskapligt belagt att det skulle existera några människoraser överhuvudtaget utan det ses istället som psuedovetenskap. Ideologisk är det även något som borde ha stannat vid andra världskrigets mentala kollaps. Den ariska rasen, den judiska rasen och den negroida rasen är alla uttryck och socialt konstruerade föreställningar om människans värde utifrån påhittade raser som jag hade hoppats på att folk kunde lämna därhän – men ändå så vill en hel del twittrare så jävla gärna få det till att etnisk härkomst, etnicitet eller benämningen ”romskt utseende” skulle vara ett rasistiskt uttalande och på något vis sammanlänkat med rasteorier.

Snälla ni! Varför resonerar ni så istället för att se det som den enkla utseendemässiga beskrivning det faktiskt var utifrån en viss etnisk tillhörighet, som är otroligt generell, men faktiskt skulle kunna hjälpa till att veva in personen som genomförde brottet?

Och ja, jag är medveten om att romer varit utsatta för förföljelser, att det finns en hel del människor med uråldriga föreställningar om romer, att de är och varit utsatta för marginalisering såväl i Sverige som i andra europeiska länder, precis som många andra utsatta folkgrupper. MEN, det gör de facto inte “romskt utseende” till ett rasistiskt uttalande. För att förtydliga ytterligare, att någon anses ha ett romskt utseende är inte rasistiskt per definition bara för att ANDRA uttryckt väldigt rasistiska åsikter om just romer eller för att romer utsätts för diskriminering i andra avseenden.

Skilj på agnen och vetet, människor.

Det är olyckligt att det var ett “romskt utseende” i sammankoppling med en väskryckning när det finns en hel del förutfattade meningar om just romer som tjuvar, men det var inte ett rasistiskt uttalande denna gång.

Det kan däremot vara ett rasistiskt uttalande, om man fortsätter meningen genom att säga ”ett romskt utseende – ja, ni vet de som tar saker och stoppar in dom under sina långa kjolar, giriga och tjuvaktiga som dom är” – men det är inte något som varken sagts eller tänkts i det här fallet (förhoppningsvis). Vilket gör att tolkningen att det är rasistiskt enligt mig säger mer om personen som anser att det ÄR rasistiskt, än personen som myntade uttrycket. Att utgå ifrån att det finns smygrasism är inte detsamma som att det faktiskt är så.

Sen kan man diskutera i oändlighet huruvida det var nödvändigt av polisen att använda uttrycket romskt utseende och om det spär på fördomar, eller inte. Personligen så tycker jag inte att det är rasistiskt, men jag kan förstå att det precis som beskrivningen ”mellanösternutseende” i tal om terrorism ger vissa föreställningar hos den med redan existerande fördomar. Det tycker jag emellertid inte polisväsendet kan ta ansvar för när de använder det i ett signalement för en man på tunnelbanan som tagit någons väska utan någon som helst samtidig värdering.

Ett flertal på twitter hävdar att man bör beskriva utseendet UTAN att använda sig av etnisk tillhörighet i signalementet. Det gör mig lite förundrad eftersom det finns generella drag i utseendet bland många etniciteter och folkgrupper och OM det nu visar sig vara en rom och man inte har en nyanserad vittnesbeskrivning om utseendet att tillgå annat än just att personen såg ut att ha ”romskt utseende” enligt ett vittne – ska man då utelämna den informationen för att vara politisk korrekt och undvika stereotyper och fördomar? Är det polisens ansvar att se till att människor inte är fördomsfulla? Jag tycker inte det.

André skriver exempelvis att folk inom gruppen ser olika ut, vilket knappast kan vara en nyhet för någon. Men det innebär ju inte att det inte finns personer bland romer som har ett karaktäristiskt romskt utseende? Eller?

Så slutligen. Jag är för diskussioner om etnicitet, härkomst, etnisk tillhörighet och diverse prat om just användningen av etnisk bakgrund eftersom det intresserar mig. Men det är otroligt svårt att föra en diskussion om det på twitter, särskilt om man har en annan uppfattning än den tyckande eliten. Så slutligen, ta inte ifrån rasism dess vidriga betydelse genom att sammankoppla det med icke värderande beskrivningar av ett utseende.

“Romskt utseende” i sig inte behöver varken vara främlingsfientligt, smygrasistisk eller ens felaktig användning och jag hoppas att jag förklarat varför ovan.

About these ads